Erich Samuelson i Huxåssen           Peder Christierson i Sohlbergh
Abraham Abrahamson i Jonsgård         Joon Olson i Hallen
Erich Olson i Öhn             Daniel Anderson i Edhe
Hans Jonson i Loråås           Erich Olsson i Ede
Pädher Swänson på Åssen           Erich Jöranson i Tullingsåhs
Oluff Ersson i Sijkåhs           Anders Ersson i Wallen

1.
Dato publicerades Kongl. Maij:tts förr specificerade placater.

2.
Regementz Prästen H. Peder Gestrinius angaf, sig förledne åår hafwa stadd i åårstienst soldathen Erik Matsson Malm, som och i tiensten trädde och juhltijden förluppitt samma sin tienst, huar till han eij eka kunde. Såsom Erich Mattzson hafwer förluppitt sin tienst, så dömmes han effter den fempte artichel uti legojons stadgan, att gifwa åther fästepenningen, och een drängz åårs löön som är sex daler silfwermyntt.

3.
Leutnant Anders Curi beswärade sigh öfwer Anders Olofsson på Åsen, för deth han förledne wintter een twå åårs oxe antagitt att föda, som genom wanskiötzell några dagar sedan han heemtogz störte: warandes ful medh löss, huar till Anders Olsson nekade: föregifwandes honom wähl föda, men han blef så innansiuuk, att han intett kunde hielpas, deth hanss hustru skall för leuttnanskan sagdt; och der om råd frågatt och fått till swaar, att hon ingen booth der före wiste, deth Leutnanten förmeente af ingen sanning bestå, begärandes att ( lucka ) sine pijgor må kunna examineras, om icke bem:tte oxe war full med löss. Reus (?) föregaf sigh samma gång föda åth leuttnanten een kalff som bättre skiötzell och föda tarfwade och likawäl wähl framfödt.
      Sammaledes för deth hon förledne höst hafwer låtitt sönderhugga een träähäst som för soldatherne opsatt, och medelst eena benettz afhuggning nederfallin war och den samma opbräntt. Rp. att bonden intett war då hemma, och dess wallpoijke fårr ordre att köra effter wedh, och sagdt sig willia tagha kabben som ligger uthe på giärdett, och hustrun i gården eij ihugkommitt deth wara trähästen, och dy deth intett förbuditt: gifwandes widh handen, att samma wärckie togz uhr deras wedlijer, då hästen giordes, och att alla fötterne wore sin koos; Men länssman Anders Wall betygade att tuenne wore näst förr behåldne.
      Desslijkes för några oquädins ordh, uti trumbslagarens Christian Jonssons åhöran, af bondens hustru Karin Göransdotter, huar til hon nekar, och Chrestian är i leuttnantens brödh och wallatt hans booskap, huilken förhördes och berättade, att hon sade, deth leuttnanten ähr snijken och en blodsu(g)are; och een läm af diefwulen. Men hustru Karin nekar som förr, och föregifwer att Chrestian blef wredh, enär han icke fick walla öfwer altt, och sig förfördt hoos leuttnanten. Pijgan Kerstin Karlsdotter förhördes och berättade, att oxen leddes heem fiohl om wåhren, och war der ifrån fredagen till måndaghen, och åth fuller någott, men war myckett ( lucka ) och ingen lij ( lucka ) syntes; dy fördes han neder på ängiett och gafz fohr, deth han småningom förtärde, och enär sohlen skintte på honom så synttes huru lössen gingo utan på håren. Lappen Lars Jonsson berättar sigh flå oxen och sedan opskuritt och befunnit att läfran och lungan war fördärfwatt.
      Wallpoijken Oluff Månsson om sina fiorton åår, berättar sig fråga maathmodren om han skulle få hugga sönder kabben eller trämärren, huar till han fick låf och det giorde: warandes då allenast een footh behållen. Han nekade aldeles höra hurudant tahl Karin och Chrestian sins emellan hade, omsider bekände han henne kalla leuttnantten diefwuls lem och blodhsugare, men hust. Karin nekar sig deth sagdt. Anders Olsson förwijthes hafwa sagdt i Daniel Jönssons närwaru, att fahnen som förtt leutnanten till sigh i byhn, må föra honom dädan, dy aflade Daniel sin wittnes edh och bekände, nämbl; Att Anders Olsson förledne sommar hemma på Åssen, frågade sig huru dee tychte om H. Wellam som der i Tullingsås [Tullåhs] grännan tagitt sitt quarter, och fick till swaar, alt wähl: nekandes honom nembna leuttnanten huarcken för ondt eller gått. Anders Olsson med sin hustru giorde aff böhn inför Rätten om fälte ordh och missfirmande emoth leuttnantten af hastige mode, dem hustrun intett sig kunde påminna wähl och leuttnanten effter gaf, medh förordh, om dee komma med sådana eller andra, att saken må stå öppen, huar till iakades, så wijda icke fultt bewijss fanss.

Emädan som af ransakningen befinnes, att leuttnantt Anders Curis oxe icke aldeles af Anders Olssons förwållande och ahnskiötzell är störtt; dy pröfwes skiähligt, att halfwa skadan kommer på huardere, huar effter Anders Olsson allenast böör betahla /: emädan som han intett nöth huden :/ Tuå daler Km:tt och så wijda trähästen som war giord och opsatt att afstraffa Chronones soldater medh, är nidingzwijs ophuggen och opbränder. Så finnes skiäligt, att Anders Olssons hustru, Karin Jöransdotter som deth låtitt giöra i sin mans frånwaru plichtar med 40 m:k, och een sådan ånya göra låtha, lijkmätigt 28:de cap. Kongbalcken L.L. Och huad dee förlupne skältzordh widkomma, så äre dee af leuttnanten efftergifne och af Rätten consenterat, så wijda där till icke full skiähl är, dåch der Anders Olsson och hans hustru wijdare med sådant eller annan otijdigheet beslås, skall deenna saak på dess answar stå öppen.

4.
Corporalen Jonas Olofsson Flink föredrog hurusom hans hustru Kerstin Wellamsdotter, effter sin fader tillkomer någon arfiord i Fyrås, den styfmodren hust. Märit Hansdotter förwägrar, eftersom gamble syskonen intett skohla wara uthlöste. Då oppwijstes Wellam Perssons styfsönners, Måns, Peder och Salomons Peders söners breff af den 21 april 1684 uti Trondheim [Trunheem], af inne håld att Fyråhshemmanett under deras mohrs ächtenskap inlöstes, och dy prætendera dee sin arfz partt, huil kas mohr Kerstin Eriksdotter betygas för 27 eller 28 åår sedan wara dödh blefwen, och sönerne öfuer tiugu åår warit i Norge [Nårie], och sin arfz prætension i deth fasta icke förr söcht. Wellam Persson dödde för femb åår sedan, och sönerne löösöhrerne widh bårttresandet bekommit. Sedan fordrar corporalen på sin hustrus wägnar, ett halfft tunland jordh som hon ärfde effter sin moder i Viken, och Wellam Pederson sålde för 12½ Rd Specie, och inlöst derföre jordh i Fyråhs. Söker altså corporalen att tillträda så mycken jordh, eller få så många penningar som för hennes arfiord är upburen; warandes een son widh nambn Peder och tree döttrar Kerstin som hemma i landett äre, och Ingeborg är gifft i Norie, och der på tolf åårs tijdh waritt, och intet kräfia låtit sitt fasta.
      Aff Peder Henrikssons breff och skrifft af den 8 maij befins, att Wellam Pedersson inlöst sin faders systers Kerstin Henriksdotters åttondedels jordepartt i Fyråhs hemmanet medh nije goda Rd:r, och för Agnes Henrichz dotters partt och nije Rd förståendes femb Rd till Peder och fyra till henne sielff.
      Wellam Persson betyges, af Hans Eriksson i Grenås hafua opburitt sin hustrus ( lucka ) Ersdotters jordepenningar i Skottgården uti Oviken nijo Rd:r Specie af Com ministro i Sunne H:r Erik Thelao.

Såssom under Wellam Pederssons ächtenskap medh hustru Kerstin Erssdotter tuenne systerdehlar uthi Fyråhshemmanett med 18 Rd:r äre inlöste, och effter 29:de capitlett Jordabalcken LL hennes barn tillfallitt een trediedehl deraff som är sex Rd:r. Men såssom dee sin rätt förtegatt hafwa, så heemfalla dee Kongl. May:tt och chronan effter 23 cap. Erfdab. LL. I lijka consideration kommer och 9 Rd Specie som Wellam Peder sson af hustru Kerstins jordepenningar i Skåttgården opburitt, och dy så myckett af deth fasta i hemmanett chronan heemfaller och deth öfrige af hemmanett föruthan ett halfft tunland som apart af corporalens hustrus arfiord i Wijken effter sin moder i Fyråhs inlagdt ähr och han äger är tillfallitt Vellam Perssons barn, Peder, tuenne döttrar, af nambnett Kerstin och Ingeborgh. Och emädan som Ingeborgh haar och förtegatt sin rätt, så heemfaller och des jordepartt Kongl. May:tt och chronan effter bem:te 23 capitel. Huad uthlössningen af sonen Peder Wellamsson och swågern Jonas Flinck wedkommer, så pröfwes, att Peder är lijtett mera rådande i hemmanett än Jonas, doch den som kan uthbetahla Kongl. May:ttz och chronans tilfaldne dehl derutinnan blifwe dertill närmast, huarwid är att observera, deth Jonas Flinck på sin hustros wägnar böör niutha i hemmanett dee der inlagde 12½ Rd:r Specie.

5.
Länssman Anders Olsson Wall, angaf Måns Eriksson i Mo för olaga wägh på Dragsåsen, och att han intet på föresatt dagh sig instälte. Rp. Att han intett hinte så myckett för andra wägestycken skuld; det befans, att wägen opyntat är, och han eij lydt stämbningen huar till han intett neka kunde.
      Emädan som Månss Ersson i Moo hafwer warit olydig, och intett stämbningen lydt, så plichtar han effter 33:e capitlett Tingmåhla B. tree m:k och förplichtas nästkommande wåhr wägen på Dragzåssen göra färdigh.

6.
Olof Mårtensson i Grelsgård kärade till leuttnanten Anders Curi om ett hemmans bythe som dem emillan är skiett, i så måtto, att Oluff cederat 1 1/5 tunlandh på Åsen, och leuttnanten 1 1/5 tunland i Grelssgården uti Ström sochn: anhållandes Oluff att bythett må ophäfas, efftersom han tycker sig icke wähl hafwa bytt, och icke bekommit så mycken jordh som han uthgaf, der till med föregifwer Oluff aftahlatt wara, att der leuttnanten skulle afstå chronohemmanet i Åssom så skulle Oluf deth få, som han bewijsser med ett contract af den 29 aprilis 1679, begärandes wara närmast att inbörda bemelte 1 1/5 tunland i Åssen för drägelig betahlning, effter som leuttnanten deth skall willia sällia, huar till leutt:n swarade, att bytett är uti gode mänss närwaru skiedt, jord emot jordh, och i anseende att på Åssen ingen gårdh eller huus på tompten war, och i Grelssgården nöijachtige huus, så antog Oluf deth hemmanet fast än deth war ringare till jorden. Leutnanten berättade sig intett sålt jorden i Åssen utan genom landbonde brukat, och om deth sällias skulle, wore honom lijka kärtt huem som penningar gifwa will, doch icke effter deth prijs som deth war enär han deth bekom, emädan som han deth myckett förbättratt; anhållandes Oluff, att leuttnanten må säkertt hemulla sig bythett och skaffa fasta der opå, deth leuttnanten och låfwade: warandes deras bythe med bägges händer giordt den 24 Martij 1680.
      Alldenstundh Leutnant Anders Curi hafwer sig tilbytt ett halfft hemman på Åssen af 1 1/5 tunland utan huuss och gårdh af Oluf Mårtensson emoth 1 1/5 tunland uti Grelssgården med torfftige huus, som bägges underskrefne contract af den 24 Martij Anno 1680 uthwijsser; Altså blifwer bem:tte bythe stående, doch skall leuttnanten hemula berörde 1 1/5 tunland åth Oluff Mårthensson, och icke förr bortthandla hanss förra odalziord på Åssen, och där Oluff will och mächtar den så högt inlössa som een annan gifwa will, så skall han wara der till närmast.

7.
Leutnant Anders Curi anklagade Per Olofsson i Hillsand, för deth han fiohl om sommaren wiste soldatherne Steenacker, Ståckman och Wingen wägen till Norge och sedan till Ångermanland. Rp. att dee kommo till sig om natten med dragna wärior, och begärte wetta wägen till Nårie, och om han deth icke wille göra, sade dee sig willia honom genast döda, och i lijka måtto om han skulle sända budh der om neder i bygden, och dy nödgades säija att dee skulle roo wäster ( lucka ) eij heller wiste han wäghen efftersom han i Norie aldrigh waritt. Tredie dagen der effter kommo dee tilbaka och woro wredha och begärte wetta wägen till Ångermanland, den Peder medelst deras hotande dem wijste. Stehnaker och Wingen berättade så passera som Peder insinuerat: hafwandes Stehnaker een stuckett och dee andra inga.
      Emedan som Peder Olsson i Hillesand är boende up i finnmarken eenstaka gårdh, och eij kunnat hindra soldathernes Stenakers, Ståckmans och Wingens flycht, utan nödgatt och twungen dem att wijsa wägh, och dee lijkawähl ehrtappade blefwe, sa kan Rätten intet beläggia Peder Olsson med något straff derföre; dåch åthwarnas och förmahnas han een annan gångh i sådande tillfellen åthminstonne göra deth kunnigt.

8.
Effter interlocutorie domen på sidst holdne wåhrting, emellan comministri hr Wellam Adami hustru Maria Erssd:r och soldathen Nils Swartt, angående några grofwa förwijtelsser företogz saken, och Nills Swartt påstår sig willia henne tyfwerie bewijssa, med soldathernes Jacob Drakes, Anders Åmans, Erik Winges, Stenakers och Jeremias Swanss intygande: hafwandes hr. Wellam och hust. Maria intett jäf emot föreskrefne påberopade wittnen, dy aflade dee sin wittnes edh och bekände som föllier.
      Jeremias Svahn, att han 1683 om wåhren satte någre al:r lärfft i pantt för öhl hoos hustro Maria och det igenlöste åtta dagar der effter, och kommande till Näset [Nääs], ett gått stycke der ifrån, lärofftet opmätte och befann, att een half aln war bårtta, deth han för henne sagdt, och hon swaratt, att om så är så måtte barnen deth giordt, och sedan haar han intett frågatt der effter.
      Jacob Drake, att han Ståckman, Åman och Swartten wore 1683 om sommaren till måhltijdz hoos hr Wellam, då Swarten saknade sina knijfwar och dem effter frågatt, och andra gången på kyrkiowallen, och åtta dagar der effter lätt hustro Maria honom få sin knijf igen, säijandes att barnen buritt och dragitt honom uth på gården, och sedan fick han gaffelen igen af bondhustrun i gården som honom i grässett uth på gården skall funnit, wettandes eij mehra där aff.
      Anders Åman, att Nillss Swartt saaknade knijfwen een stundh effter måhltijden, men fick den intett igen förr än fiorton dagar der effter, då han brukade fuhl mund på hustro Maria och hon baar fram knijfwen: föregifwandes sin dotter den funnit i grässett, och gaffelen sedermera af hustro Maria och bondhustrun.
      Erich Winge, att han, Stehnaker och Ståckman kiöpte 1683 om wåren een fläskskinka af Hr Wellam den dee lade i förstugan uti sängen och gingo in i stufwan att dricka som warande på tuå tijmars tijdh, och kommande uth, sacknades een twär handz bredd af skinckan, och hustru Maria der om frågade, som der till nekade, och tiltalte sin barnflicka som sammaledz nekade der till, men hustru Maria bar deth lijkawähl fram: säijandes att flickan för sig och barnen deth afskuritt: warandes och mehra folck i gården.
      Bondens Mickel Jönssons hustru Kerstin Hansdotter bekände sigh finna gaffelen i grässet på gården som war hehl råstiger, och der med ropte åth Swartten och läth honom den igenfå, och hustro Maria tiltalte honom för deth han sigh derföre beskyltt, och Svarten tijgde.
      Hustro Maria tilstår sigh skähra ett stycke af skinckan emädan som hon intett fick full betahlning, och deth dem sade, och styckett låg på bordett uthi förstugan, deth hon lijkwähl måste dhem, medelst deras tornerande och stoora mund låtha bekomma. Erich Winge föregifwer henne intett der om tahla, förr än dee deth saknatt och igenbegärte, och intett nämbdt sigh wara illa betaltt. Hustro Maria berättar sig dem det säija och intett mehra få änn een christin, men Wingen säger een tree dalers plåth.
      Nills Swartt wille nu eij uthlåta sig om wijthes måhlett för horerij emädan som Ståckman är bårtta: för menandes att sådant tahl förr än han hijt kom wähl hördes: beklagandes sin galenskap deruthinnan. Ståckman berättas gå fängzliger i Ståckholm medh chrona och klåcka.

Såssom Nillss Swartt haar tillwitt hustro Maria Erssdotter tyfwerij och deth eij gitter bewijsa, hwarken medh knijfwen, lärofftett eller fläskett, som af ransakningen nogsampt är att see. Dy saakfälles han för obewijsseligh beskyllning effter 20:de capitlett tingmåhla b:n att plichta med sina 40 m:k. Och i lijka måtto effter berörde capitel för deth han henne hoora kallatt, och eij bewijsa kan, saker till sina 40 m:k, och hustro Maria till sin heder och existimation oladerat (?).

9.
Nils Eriksson i Ede angaf, deth Jon Nilsson ibm innehafwer tree mälingar åker, som fordom under sitt hemman som kallas Högen lytt, som gamble mannen Nils Andersson i samma by skall wetta betyga: begärandes deth under dess förra bohlstäde. Huar emoth exciperades och inwändes, att om så wore, så är deth för uhrminnes tijder skiett. Nillss Andersson om sina 84 åår berättade, att samma jord effter sin faders berättelsse skulle under hans tijdh waritt ärfft ifrå Högen till Sikås. Fadren dödde för siuttijo åår sedan. Joon Nilson insinuerade, att denne saak waritt några gånger icke längie sedan på tingett yrckiatt och intett wunnit. Nillss Andersson som då åbodde Högen berättar att saken blef opskutten. Nämbden påminner sig wähl att saken waritt framme, men i synnerheet intett hurudant sluth giordt bleff; Dy differeres her medh till des man wissheeten aff protocollet kan bekomma.

10.
Per [Peder] Chrestiersson och Hemming Eriksson i Grenås beswärade sigh öfwer sin granne Hans Eriksson ibm för deth han tillägnatt sigh större och fleere äghor i byhn än honom böör effter skatten: warandes een dehl som under deras åboende chronhemman legatt: anhållandes att få låtha oprefwa åker jorden och dehla ängiärne effter öre och örtugh: berättandes att Fickia ängiett och under deras gårdar legatt. Rp. Att han äger halfwa byhn, och dee den andra halfwa dehlen efftersom deth waritt broors bythe, och der effter drager han skatten: föregifwandes sigh eij mehra hafwa, än gode männ honom tildeltt och märckien uthwijsa skola: hafwandes dee tree mählingar åker som grannarne siffta effter, aff uhrminnes tijder legatt under sin gård.
      Aff ålder skattade byhn för säx tunland, och i fiscalens Rafwal Pålssons tijdh på Hans Erikssons hemman tillöcht een tridiedehl och sedan een siettedehl dito, och i fiscalens tijdh på Hemmings ett halfft tunland på Peders een trediedehls dito tillöcht.

Såssom skiäligt pröfwes och Sweriges lagh lijkmätigt är, att huar och een skattar effter öre och örtugh, så böre och ägorne iämkas och dehlas effter skatten. Altså finner rätten billigt wara, att tillåtha Grahnåhs byns ägor i åker och äng oprefwas och skifftas emillan grannarne effter öre och örtugh: förståendes att huardera tilägnas sin gambla åkermåhl, och icke ihopa slåes, äfwen moste och skiee medh ängierne och skogzslåtten, så att den som wäll haar brukatt och rydiatt sin åker och ängh, icke må betungas med elach åker och skogwuxit ängh, och der någon åthskildnat funnes, så tillmäthes af någondera teghan som är belägen wid den andras, som någhot niuta böör.

11.
Pastor Herr Joon Salin tillijka med Måns Eriksson i Mo, beswärade sig öfwer Sikåsboerne, som intett effter contractet i Sijkåhs älfwen fiskia, och dy till wider mählo haar Pastor någre deras nääth taga låtitt. Rp. Att dee nu som å höstetingett 1682 disputera contractet, effter allas deras nambn äre satte der under och allenast tree wetta deraff. Rätten förblifwer wedh 1682 åhrs opskåfzdoom, att enär laga full mechtige ifrå venerando constitorio och å regementetz wägnar sig infinna, skall saken företagas och decideras.

12.
Soldathen Johan Gåttlijff stältes för rätten och förehöltz huru som han på wåhrtingett 1683 bekände sig olåfligh beblandelsse med Malin Bengtsdotter Wallmo hafft och låfwade sigh willia henne ächta och skaffa bewijs att hon ogifft war tillijka med sigh, huar till han beiakade och berättade henne 1683 om wåhren resa till Stockholm, han tilfrågades om han skaffatt bewijs sig ogifft? Swarade sigh sedermehra intett till Ståckholm waritt: föregifwandes sigh ogifft wara.
      Kongl. Guardie prästens H. Johan Gressili attestatum af den 8 octobris 1684 oplästes för honom som lyder, att den 2 octobris 1681 lystes för honom och Maria Nilsdotter, och Jöns Målz af bemelte dato den 8 octobris, att bröllopett för dem är i hanss gårdh på Norremalm hållitt, då Johan Gåttlijf omsijder bekände sigh med Maria Nillssd:r laghgiffter wara och att wärden war en skinnare och kallades Jöns skinnare. Honom förehöltz att han skall wara gifft på landt Rügen, men han nekar der till. Ytterligare tilspordes han, om han med sahl. pastoris H. Israelis Noræi dotter Kerstin hafft effter uthspridt tahl något beställa? Rp. Neij och att hon allenast sagdt sig hafwande wara, deth han för leuttnantt Curi berättatt och bedit oppenbara för dess moder, deth Leuttnanten sade sig giordt, på deth hon skulle få blifwa hemma och icke sändas uthföre, och förr än hon borttreste haar hon hemmanifrå skrifwitt sig till, och frågatt huru tilgår under camperingen och om regementett skulle uthcommenderas: föregifwandes sigh des breef opbräntt och ingen beblandelsse med honom hafft; frågandes hwij Pastor icke hade henne heem med sig ifrå Sollefteå, honom till Munss. Paastor H. Joon protesterade der emoth: säijandes att tijden lärer wijsa ( lucka ) eij santt wara och då will han sökia Gåttlijff för sådant omiltt berychtande.

Såssom Johan Gåttlijff Stehnaker är laggiffter med Maria Nillssdotter och hafwer olåfligh beblandelsse hafft med Malin Bengtzdotter Walmo; dy saakfälles han effter Kongl. Straffordningen att plichta för eenfaltt hoor med sina 80 d. Sm:tt, och huad uthspridde tahlet emellan honom och Kerstin Israelsdotter widkommer, så lämbnas deth denna gången och till nästa tingh, på dett att man må i medler tijdh kunna närmare underrättelsse deruthinnan ärnå.

13.
Erik Olofsson i Öhn berättade, att fyra systrar hafwa intett sina jordpenningar af fadershemmanett krafft eller fått, och arfwett fallitt för fiorton åår sedan; warandes tolff systerpartter inalles om 2½ tunl. Systren Karin war ogifft och dödde i Norge för trij åår sedan, och sålledes äre alla fyra systerdehlarne utaff 2½ tunland effter 23 cap. Erfda B. L.L., Kongl May:tt och chronan heemfaldne.

14.
Erik Olofsson i Öhn opbiuder andra gången sin byrde lössningh af broderen gamble Erich Olsson på faders hemmanett des arfzpartt för 18 d. Sm:tt huarwid är att observera som ofwan bemelt ähr.

15.
Leutnant Anders Curi opbiuder förste gången Olof Jonssons Klamers odalziordh i Grelsgård för 13 Rd; och som underskrifften annoterat är skall in alles gifwitt wara - 14½ Rd, och som leuttnanten föregifwer, är 1½ Rd såssom till sohne och förlijkning gifwitt. Och aldenstund deth obewijst är, om deth Olufz rätta odalz jord är, så skola gamble brefwen till större säkerheet å nästa ting framwijssas att öfwersees.

16.
Jöns Nilsson opbiuder tredie gången Göran Svenssons köpte halfwa hemman i Risselås, emedansom barnen intett wehlatt eller kunnatt sin fadher Jöran och modren i sin ålderdom till skiöttzell antagha.