Hammerdals tingslags Dombok 1659 Ht
(Källa: Jämtlands domsagas domböcker, vol. AI:4, 1654 -1660, sid. 149r - 155v. ÖLA)
Detta protokoll har skrivits av två olika skrivare: Början och slutet av den ene, och resten av en annan. Ett flertal "NB", som skrivits i marginalen intill vissa paragrafer, har utelämnats i denna avskrift. Paragrafnumreringen i orginalet upphör efter 4, punkt 8.

ANNO 1659 den 28 Novemb: höltz laga tingh medh allmogen i Hammerdal, nährwarandes befallningzman ehrligh och wäll:tt Daniel Bertilsson sampt de 12 edsworne laghrättesmän.

Christiern Pehrsson i Wijken        Erich Jonsson i Sijkås
Pehr Erichsson i Sijkås        Christopher Larsson i Sijkås
Pehr Rafwalsson i Lorrås         Erich Andersson i Öhn
Swän Siuhlsson i Walln         Oluff Erichsson i Edhe
Anders Påhlsson i Tullsås        Lars Olufsson i Sijkås
Hans Issraelsson i Hoxås och Jöns Danielsson i Tullsås

1.
Emädan såsom i dagh bleffwo opsatte nyje tolffmän uthi nembden, och aflade sin edh medh oprächte händer, att de rättrådige wara skole.

2.
Oplästes den Kongl. Hoffrättens resolution om lönskeläger och mökränckningh.

3.
Effter Hans Excell:tz höghwälborne greff Johan Oxenstiernas ahnkompne breff, proponerade landzskrifwaren wäll:tt Lars Jonsson

(Här följer ett "uppehåll" i protokollet, slutet av denna sida och hela baksidan är oskriven.)

4.
Lähnsman Måns Andersson i Ede hafwer inlagdt en supplication till hans nåde öffwersten H:r Henrik Fleming [Hindrick Fläminngh], ahngående någre beswär som han klageligen uthöfwer Nils Andersson i Bredgård infattat hafwer effterskrefne puncter.
   1. Först, att när sidsthåldne uthskrifningh skulle hållas i Räffsundh, och
(Här inträder en ny skrivare.)
roteringzlängderne förferdigadhe wore, ähr Nils Anderssons systerson i Bregårdh undandölder, och effter Anders Danielsson blef af hans N:de öffuersten frijgifuin effter han förre soldat warit hafuer, och denne Nielss i Bregårdz systerson befans skulle han i stället tagas, och där ländzman effter mädhgifuen ordre och befallningh icke be:te Bregårdz systerson bekomma kunde skulle han Nielss Andersson hempta och till hans N:de öffuersten föra. Sedhan nähr lendzman dijt till Ström ahnkom och Nilss förmente att skaffa sin systerson till rätte eller föllia mädh rothen godhwilligen uthföre, dädh Nielss wäl i förstone sadhe sigh willia giöra, män stack sigh undan och giömde sigh i Öhn hos Jöhran i en kiellare, dän ländzman mädh tuenne män opsöchte, och sprang op medh sin byssa och tälieyxa mot lendzman säijandes: om du will taga migh, skal endera liggia quar. Detta i sanningh wara / och elliest som lendzman i sin supplication til welb. öff:sten skriffuit hafr / wittnadhe Erik Nilsson i Näset och Anders Pålsson i Tullingsås effter aflagdan edh å book.

Inladhe Nielss Andersson i Bregårdh en supplication ställt till hans Excell:tz och Nådhe h:r gouverneuren, huar uthi han ahnklagar lendzman Måns Andersson hafua af allmogen i Ström taget muthor och däm låtet blifua hemma ifrå uthskrifningen, och taget såsom smör, torfisk, oxar, mårdskin, räfskin, silfrskiedar och penningar, williandes sådantt mädh 14 bomärckien bewijsa, och befans icke mehre ähn desse som skrifften verificera wille, nembl. Göran Andersson i Öhn, Peder Ologsson ibidem, Per Ingebrigtsson ibidem, Mickel i Gärde och Olof Persson i Äspnäs. Altså blef där om ransakat och befans som föllier.

   1. Om smöret och torrfisken bekiennde Nielss medh allmogen, att de godhwilligwn hafua honom dädh lofuat, nembl. 1 W smör och 1 W torrfisk för sitt omak medh budh och resor, män intte bekommit, uthan lofwadhe fullgiöra.
   2. Oxen belangandhe, bekienner Jöran i Tullingsås [Tulssåås] sigh af frij willia hafua gifuit lendzman för sitt omak att han togh hans karl ahn och läth honom inskrifua på munstringen, effter han sielf för sin ållderdom skull icke förmåtte dän wägen reesa, och richzdalern gaffs lendzman för passet.
   3. Om mården belangande bekienner lendzman sigh hafua fått af Erik Olofsson i Öhn för sitt omak att han måtte resa till munstringen och sädhan tillbaka hem så för hans skull, som elliest de flere modtwillige, och elliest månge onde ordh för deres skull lidit. Sammaledhes och om räfuen som han af Pedher Olsson i Öhn och elliest den ortt och åtta skillingh aff Mårten Andersson i Öhn, bekommit.
   NB Tillspordes ofuansh:e huarföre de icke effter befallningh instelte sigh på munstringen, och icke mädh sin tresko förorsakat lendzman onödige resor, och elliest däm sielfue sigh mården och räfuen sampt ortt och 8 sk. uthgifwa. Där till de swaradhe sigh icke kunna för allmogen swara.

   4. Anders Jönsson i Strand wittnadhe, att Nielss i Bregårdh kalladhe lendzman bernhutter enähr han fodradhe giestningz penningarne.
   5.Lendzmannen bekiende att Nielss Bregårdh gaff sigh en lijten gammal silf:r skiedh, att han icke skulle wara hans owän för dädh han kalladhe honom bernhutter i sin druckenskap. Män icke af hans b:d (?) henne taget, eller afwettatt, att dädh hans skiedh war.
   6.Olof Persson i Äspnäs bekienner sigh hafua låfuat lendzman ett stoo, om han kundhe hielpa sin drängh ifrå knechten, män ehuruwäl drängen slap, gaff han intte stoo uth, och ey eller hafuer lendzman dädh någonsin fodratt.
   7.Tillspordes Nielss i Bregårdh, huilke lendzman hafuer låfgifuit att blifua hemma ifrå nembden och munstringen, der till han suaradhe Jöran i Tullsås. Lendzman suaradhe der emot att Jöran icke kundhe för sin ålderdom sielf komma, uthan togh hans karl medh sigh som knecht blef.
   NB Tolfmän wittnadhe att ifrå Strööm kom en sedel till lendzman, att icke en man uthan gubbar och käringar wore hemma, uthan i Qwarnberget, och för tijdsens korttheet måste lendzman förfoga sigh till nembden och gifua sådant tillkienna.
   8.Dädh Nielss i Begårdh i sin inlaga förmäler, att de fattige som intte hadhe något gifua lendzman fruchtadhe sigh komma fram på nämbden att däm af honom orätt tillfogas; Altså blefue de fram hafde, och bekiende att de intte råkadhe lendzman, uthan fruchtadhe att de skulle komma förseent. Detta remitterades till högwälborne h:r landztinget der att afhielpas och slijtas.

(5)
Angaf lenssman det Lars Larsson och Jöns Andersson lappar skola skutit ett elgzdiur och en kalf \ i oIaga och förbudin tijdh / men emedan dhe nu icke äre tillstädes, utan wiistas i fiällen, ty remitteras detta till des the framkommer och derföre till swars stånda.

(Överkorsat stycke:)
Larss Larsson och Jöens Andersson lappar, hafue i förbudin tijdh skuttit tuenne elgzdiur oppå Strandh skogen, en åhrsgammal och en kalf, huilket de icke unfalla kundhe. Altså saakfelttes de effter Kongl. skougz ordinantiens (9)? punct för huartt diuur xxxx Löper . . . . . . xxxx d:r s.mt och hudarne förbruttne under cronan.

(Tillagt i marginalen av förste skrivaren:)
Remitteres till näste laga tingh, effter lapparne rymbde om nattetijdh till fiälls.

(6)
Oppå lijka sätt hafuer Sjul [Sewal] Carlsson i Risselås indraget Hindrich Jonsson Sven Persson och Erik Persson ifrå Stamsele och Ramsele sochn uthi Ångermanland och uthi förbudin tijdh skuttit tuänne elgzdiur, ett gammalt och ett ungdt. Män kiöttet hafuer Sewall medh sinne grannar taget och Ångermennerne intte afbekommit. Emädhan de detta ey unfalla kundhe, sakfelttes de för huartt diuur effter be:te ordningh att bötha 50 d:r s.m:tt . . . . . . 100 d:r s.m:t och hudarne förbruttne till cronan.

(Ett inhäftat brev:)
Giffz den H:r låffligh räthen till kenna att i förleden åhr Anno 1658 tå förtijngade Sijuåll Kalson i Resslåss oss på sijn skogh och under wijste oss någre stycken elie dijur att neder fälla tå befrugte wij och sade att wij driste det intet giöra för öffuer heetenz hårdeliga för boodh men han sade at han skulle sielff precttera saken för öffuerheten och för modez der på at honom skule skee barmhertigheett för den store hungerznöödh som han tå war stader uthi der på för dreste wij oss och gingo till och neder fälte dijuren effter hanss begiäran Sädan dee wore neder fält togh han aff oss både huder och kiött och wij haffuer intett der aff
      Ödmiukeligh     Swän Päderson i Stamsell
(På brevets baksida:)
Suen Perss i Stamsil        Erich Perss ibidem       
bekiender haffua felt:       2 diur

(7)
Olof Jonsson hussman i Wallen och Ström sochn, saakfältt för suarlösa att han icke tilstädes ähr och suare för den flychtige Anders i Kiäll han hyst hafuer effter dedh 33 cap. T:B. ___ 3 m:r.

(8)
Lendzman ahngaff att Olof i Äspnäs hafuer låtit sin drängh öfuer fiellen att confojera dän förrymbde restianten (?) Anders i Kälen [Kiäl] ifrå Ångermanland aff majorens Taubes compagnie, som effter Kongl. krijgzretts resolution till galgen dömbder war, och af Skantzen rymbder. Huilket Oluf icke unfalla kundhe att han ju öfuer natten hos sigh warit hafuer, och drängen om morgonen mädh honom afrest, men icke kunna förmå honom fasttaga effter han i enstaka by bodde och ingen nährmare ähn 1 mijl till hielp hafua.
\ Giestgifuaren Erich i Näset bekiendhe att de nog förmante war, och elliest sadhe: Du skulle hafue giortt migh budh eller dine grannar. /
   Strandborne bekiende och att han hafuer warit in på deras gårdh och frågat wägh till Espnäs, men icke wettat annat uthan han capiteins Johan Olssons uthskickadhe waret. Sjul [Seeal] i Risselås [Risleåås] bekienner att samma persson hafuer waret öfuer natten hos sigh och om morgon för dagen draget till sin fränka i Wallen, och icke annat wettat uthan han ährnadhe sigh till Hammerdal, såsom och icke kienna honom, elliest ligger hans gårdh så till att de som resa komma der ahn.
   Rs. Emädhan Oluff i Aspnäs ligger öfuerst medh fielle och bordhe honom fasttaga och icke effterlåta sin drängh, skal han till hans Exel:ttz gouverneuren och taga sin sentens (?).

(9)
Per Persson [Pedher Pedhersson] i Andersgård hafuer besofuit en gientta Kerstin Eriksdotter i Ede, men effter han henne ächta will, saakfelttes han effter 3 cap. E: B. till ........... 20 m:r.

(10)
Olof Larsson i Ede hafuer slaget Erik Olofsson ibidem ett pilsoor medh en knijff, altså saakfeltt effter dedh 10 cap. af Såremåla B. medh willia ................ 6 m:r.

(11)
Joen Bengdtsson i Solberg för suarelösa mot kyrckiowechtaren saakfeltt effter 33 cap. T:M:B: .......... 3 m:r.

(12)
Emedhan såsom hans Excell:z och n:de h: gouver. Clas Steenskiöldh hafuer för nådsampt funnit att sättia suenske lendzmän i tingelagen, och befallet dädh honom måtte bytas något lägligit hemman uthi cronojordh där han boo kan, och dän wegfarande som elliest cronones tienster bequemligast förestå. Altså blef medh tolfmännernes sampt wederpartternes gåttfinnande afhandlat och sluttit, att lendzman Måns Andersson besitter Sal. Hans Olofssons [Olufz] gårdh i Ede, huilken här effter för cronogårdh om 3 tunlandh uthsäde berächnas skola och Måns Eriksson i Mo uthbetalar till ahrfuinger och kyrckian för 1 2/3 tl:d od 18 rd:r. 30 rd:r. Sedhan Nils Olofson i Goxsjö 2/3 tl:d medh 12 rd:r och Jon Eriksson i Fyrås 2/3 tl:d medh 12 rd:r. Och skal samma deras jordh som för detta crono skrifuen waret hafuer, här effter för deras rätte odel jordh skrifuas och rächnas, där oppä däm fullkombligit fastebreff gifuas skal.

(13)
(Förste skrivaren åter.)
Befallningzman wäll:tt Daniel Bertilsson tillsporde Nils Andersson i Bredgård hwadh kundskap han hadhe fådt i Norge, efftersom han aff H: Ex:tz gouverneurn dijtt skickat war, gaff han tillkiänna, det Per Olofsson och Anders Mårtensson i Öhn fölgde sigh under wägen till Sörli [Söder Lijden], och när the kommo der emot giorde them uthi byn Snassen Lijdn en lapp Johan Clemetsson som ock uthi sällskap war, emädan the andre förnumo att starcka wacktr och förbudh woro satta. Och lappen leds som han der salt kiöpa wille, det han och till 3 m:r salt kiöpt hafwer. Till den bonden Oluff Andersson i Lijden, som lappen in kom berättar Nilss och de andre effter lappens ord det lijdbonden skulle hafwa sagdt, att han war nytt kommen ifrån Norge [Norrige], till den ända, effter såsom twänne hans sönner woro uthtagne och skreffne till soldater, och war begärandes uthaf öfwerstn Renhalt von Hagen, det han måtte igen bekomma en af sina sönner. Ähr honom swarat, der så hände, att wij finge ordre marchera öfwer fiellen, då får du ingen igen, men blifwer armeen liggiandes stilla uthi winter quarter, så skulle han få igen en af sina sönner.

(14)
Swen Larsson i Viken hafwer giordt mökränkttningh medh en giänta Brita Persdotter i Hallen, och will nu henne till ächta taga. Saakfälles han för lönskeläger, effter det 3 cap: Gifftm: B:LL till penning:r . . . 20 m:r.

(15)
I lijka måtto hafwer ock Jon Olofsson i Sikås besofwit en giänta Barbro Nilsdotter ifrån Litz sochn, och nu henne till ächta samtyckia will. Altså ähr han af rättn saakfält, effter det 3 cap: G:m B:LL till penning:r . . . 20 m:r.

(16)
Landzskrifwaren wäll:tt Lars Jonsson inlade uthi rätten en rästlängdh oppå 1658 åhrs kyrkiotijonde som allmogen bestående aff 14 thr korn i Hammerdal och 4 thr och 23 kannor i Ström sochn som inge quittentz lefwererade ähro. Altså bleff förrige lähnsman Hans Erichsson af rättn på lagdt, att skaffa her om godh underrättelsse och beskiedh, eller swara sigh sielff till berörde spanmåhl. Emädan befallningzman wäll:tt Daniel Bertilsson säger sigh icke allenast munteligh uthan någre gånger skriffteligh hafwer honom förmant, det han ofördröijeligen skulle låtha kyrckiotijonde fram komma till sin behörlige och förordnade orth komma.
   Hwarföre bleff Hans Ericksson för försummelsse arbitral straff på kostat till penning . . . 40 m:r. Och der han hafwer något att prætendera, stånde det till laga tingz uthförande / chronones ensaak.

(17)
Befallningzman tillhölt medh många förmaningar det Nils Andersson i Bredgård skulle sigh medh edh purgera, effter det han nekar, att han ey mehra bekient hafwer i wåras för ryttar corporaln Hans Larsson allenast sex elgzdiur, wara slagne uthi förbudin tijdh och sexs rehnar. Ehuruwäl corporalen förmählr uthi sin skrifwelsse wara sagdt och bekiänt af Nilss Bregårdh tolff elgzdiur uthi förbudin tijdh slagne. Förewänder Bregårdh medh fåfäng änskyllningar, och mehra uthi druckenskap detta tahl warit hafwer ähn Nilss kan bestå. Uthan 4 elgzdiur ähr ransakat om, och 6 rehnar bekienner Nilss att twänne Ångermanland lappar hafwa här skuttit, hwilka äro stämbde och icke framkommo. Item twänne elgzdiur bekienner ock Nilss att be:te lappar Thomas [Tomatz] Olofsson och Thomas Persson hafwa dräpit uthi slagit emot Kongl. förordningh och påbudh. Härom skall skrifwas befallningzman i Angermanlandh till, att the måtte stämmas hijtt till laga tingh.

(18)
Nembden afsadhe att Clas Jonsson i Sikås skall betahla Thomas [Tomatz] Persson ibidem en Rd:r instigz peng:r till soldatn och twå Rd:r uthi hufwudh löhnen som rästera.

(19)
Kerstin Pålsdotter en knecht hustru i Görvik läth opbiuda tu tundelandh i be:te Giörwijk, som hennes man till lössn gådt knecht för, förste gången.


Föregående protokoll    -     Upp    -     Nästa protokoll

tillbaka