Hammerdals tingslags Dombok 1688 Vt
(Källa: Jämtlands domsagas arkiv, vol. A I:12, sid. 253r-257r, ÖLA)
ANNO 1688, den 30 och 31 maij höltz laga ting medh allmogen i Hammardahl närwarande befallningzman Jonas Warg och desse såto i nämbden.

Erich Samuelsson i Höxåssen           Larss Olsson i Sohlbergh
Peder Swänsson på Åsen           Erich Jöransson i Tullingzåhs
Jöns Jonsson i Öhn           Anders Jonson i Sohlbergh
Hanss Jonson i Fyråhs           Joon Pederson i Biensgårdh
Peder Chrestopherson i Hallen           Erich Olsson i Ede
Oluff Ersson i Sijkåhs

1.
Dato aflade Pehr Christoffersson sin nämbdemans edh.

2.
Dato publicerades Kongl. Maij:tz förr specificerade placater.

3.
Dragon Anders Andersson Friskopp skuldgafs hafwa besåfwitt Kerstin Göransdotter ifrån Risselås 1687 vårfrudagstijden hemma i hennes faders gårdh i Risellåhs, huilket dee nu bekänna och berätta sigh allenast den ena gången bablandelse hafft, och icke aflat, och blifwit oppenbarat der utaf, att han förste stoorböndagen 1687 sedt henne i kyrckian gå med flätat håår, och hon strax der effter blifwit siuuk, och det gifwit ann, dhet hon sedan eij kunnat förneka, uthan frijwilligt bekänt, och bekänner. Anders Friskopp bleff 1686 beskylt af Karin Staffansdotter för lägers måhl och uthlät sig willia och kunna göra sigh der ifrån frij, som aff sakzsens omständigheet fans skälligt, att skulle skee å näst der på fölliande tingh, den han intet præstera kunde, och altså faller effter 34 cap. tingmålabalcken till sakena, och derföre plichtat tillijka medh kånan Karin Staffansdotter.
      Saken togs i betänckiande och beslötz nembl:n. Såssom Anders Friskopp warit berycktat för lägersmåhl medh Karin Staffansdotter, och intet kunnat befrija sigh edelligen derifrån, och dy effter 34 cap. tingmålabalcken fälter till sakena, och sedermeera olåflig beblandelse med Kerstin Jöransdoter hafft, altså warder straffet effter Kongl. resolution 1659 fördubblat och blijr 80 m:k som han dömmes till at betalla, och Kerstin Jöransdotter som med den synden icke förr beträdd ähr - saker effter praxin till sina 20 m:k.

4.
Leutnant Carl Gustaf Rosenstierna kärade till Sven Göransson i Viken för en tunna rogh som han in januario sidst leden aff leutnanten emottagit att förwara åth dess inquarterade dragon Peder Svensson Häradshöfdingh, som hade låf att wara bårta, huilcken war skyldig Swän 13 dahl. s.m:t, och tijo dahl. skulle han bekomma af hans tilldehlning och tree dahl. af Thomas mäss termin på uthlagorne, som leutnantens underskrefne zedel d. 10 octob. 1687 uthwijser. Och emädan Swän rogen förtärt emot hans förbudh, begärer han satisfaction der oppå. Huarpå han sigh förklarade, att dragon honom låfwat 3 tunnor neml. 1 tunna som han sielff skulle bekomma och 1 t:a på dragon Olof Knuths wägnar som han sigh tillhandlat. Och enär han köpte hästen för 17 dahl. s.m:t, nöth han först hans termins ränta ifrå Johannis till Bartholomei och då restade 13 dahl. s.m:t. Sedan bekommit Thomasmässtermin [ lucka ] och war så dem emellan afftallat, att der han icke finge rogn skulle han niuta räntan, och efftersom han i medler tijdh bekom en tunna rogh af leutnanten, har han den förtärt. Leut. påstodh sig förbudit honom rogen röra. Swän, att det taltes intet om enär rogen lefwerertes, utan sedan för Oluf Knuthson påståendes dragon låfwat sigh antingen fallande penningar eller rogh. Dragon Peder Svensson är icke hemma stadd utan förlåfwat till Medelpad. Länssman Per Christersson, att Swän fölgde Peder till sigh 8 eller fiorton dagar effter Michaelis, och begärte att han wille minnas och wittna dhet han hoos leutnanten förglömt angifwa en månadz löön som Pähr fått, dhet han tillstodh, och der hoos sagt, att der Swän icke får rogen, så skulle han få penningar: förståendes om dragon ingen rogh skulle få. Dragon kommit tillbaka wårfrudagz tijden, och effter 14 dagars förlåpp fått låf gå uthföre till Medellpadh der han ännu wistas, och widh hemawarande sidst begärt 24 dahl. för tunnan, men tillförne à 10 dahl. k:rm:t, och för den tunnan har Swän betallt fordzlen, och itererer dragons låfwan om rogen, och at han intet kunde gifwa honom 24 d. för en tunna rågh, utan will blij medh afftahl. Leutnanten oppwijste h. öfwersteleutnantens Bengt Ribbings swaar, d. 6 octob. 1687 på compagniets begäran om rogen för augmentet, att dee lära blij der medh hugnade, men ingen skulle fördrista sigh den bårt transportera widh förlust för köparen i förmågo aff Kongl. Maij:tz ordning om liverie och proviant. Swän föregaff sig intet sålt hästen för 17 dahl. s.m:t om han icke låfwat uth rogen för 10 dal. tunnan, och dyrckar han opp rogen så dyrkar han opp hästen. Leutnanten, att Peder lemnat hoos honom wid bort resan tolff dahl. k.m:t men icke kunnat låta Swän dem få, med mindre han fått en tunna rogh. Fendrick Ewert Pell berättar leutnanten sagt till Swän äth intet opp dragons sädh, och enär Swän frågat om han icke får Oluff Knuthssons, och fått till swars, att han ingen macht dertill hafwer och Swän swarat hålla sigh med ingått köp med dragon. Swän föregifwer det Pär låfwat rogen eller tilldehlningen aff fem dahl. s.m:t till Karinmässa, och kommande tilbaka frågat om rogen war behållen, och fått till swaar, huru den skulle wara behållen som han köpt, och der han dhet kunnat ändra, skulle han deth skrifwit, enär han af leutnanten begärte få längre blij bårta.
      Saken öfwerlades till fölliande sluth.
Såsom sälliaren och köparen pröfwas nödigt at stå först huarandra till mundz och confrontation såsom principaler i action; så håller rätten säkrast wara, intet om den tuistige råghtunnan något definiera denne gången, uthan låtha till nästa ting beroo, då derå handell och contract blijr rättelligen considererat till dombs, och medelst berörde tuist, bör och skall Swän Jöranson betalla dragon Peder Swenson fallande quartal till S: Johannis tillstundande.

5.
Ländzman Per Christersson beswärade sigh öfwer Gudmund (Gunmundh) Eriksson på Åsen för deth, han intet kommit medh sin quittensbook på mötett at wijsa huru Thomasmässtermin skulle wara clarerat och han derföre aff officerarne blifwitt hårt tilltalt, och icke welat een gång sända boken dijth, utan rest bårt. Resp. att han samma tijdh reste till Norge, och hustrun kunde intet komma uth. Länssman, att han medh sina grannar kunnat den sända. Dhet betygades honom i många måtto warit tredsk och mothwilliogh. Altså dömmes han för olydno effter 33 cap. Tingmålabalken at böta tree marck.

6.
Olof Jonsson och Jon Eriksson i Sikås som optagit ett chronohemman ib:m beswärade sigh öfwer Johan Andersson, som dhet besuttit tree åhr, och nu i wååras först sagt sigh der ifrån, och dee altså intet kunnat skaffa åbo der på, eller sielfwe skaffa sig fröö eller sädeskorn. Resp. att han hoos lenssman dhet giordt åtta dagar för Mattismässa, deth han tillstår, och betygar sigh dem dhet wetta låtit strax der effter, som dee eij unfalla kunna. Johan, att der dee hållit sin låfwan medh hielp till byggnad, så hade han intet begifwit sigh derifrå, och bygt utan dheras hielp een stall och reparerat enn höölada och gerdzlegårdar opstängt. Actores, att han förledne åhr sådt säde, och merendels träde, och lämbnat oupkört. Resp. att han tradde [!] i Gåxsjö, och att dee 1684 sålde bort 30 skylar halm af Gogzsiö, och låfwat giödning i stellet och fått alenast 4 lass af Oloff Jonson.
      Resolutio.
Emedan som befinnes, att Johan Andersson för Midfasto sagt sig genom länssman ifrån chronohemmanet, så blijr han i anledningh och krafft af 21 cap. Jordabalken L.L. derföre frij, men derhoos effter 25 cap. i samma balck skyldig att wijsa sitt tree åhrs bruuk med twå gode män å huarderas wegnar och der något felar, dhet med sin boskap fylla och omgälla.

7.
Dragon Jacob Blom beswärade sigh öfwer Lars Olofsson i Solberg för det han låfwat honom i begynnelsen af förledne wåårandh såå till halfua 1 mäling åker och dhet intet hållit, och han altså förgäfwes skaffat sig fröökorn. Rp. Att han låfwat honom såå Gräffte åkeren af 1 mäling heller lijtet drygare, men efftersom han fick wetta, dhet hans korn icke war wäll frödt, och han kunde sin åker merendels sielf beså, wille han sin låfwan icke hålla, doch bödh han honom sidan åkeren så en half mäling, och annorstedz deth meera, som länsman åhört och wittna kan, och han nekat. Länssman, att han hörde Larss biuda Jacob så i Gräffte mäling och een mäling annorstädz, och Jacob swarat till den halfwa mäl. får iag icke såå hela åkeren så skeer deth intet, men Jacob nekar honom biuda sigh såå annorstädz. Länssman, att så tallat war, och Jacob swarat, får iag intet såå allt så såår iag intet. Larss, att han intet fullkomligen honom låfwat såå Gräffte utan med willkor, att see huru der medh må blifwa, huar till Jacob nekar, och berättar der hoos, at utaf hans 20 korn spricker 12 som denne tijden kan passera. Larss, at han får wäll såå i samma by i sådan godh åker, och Jacob, att han intet deth göra kunnat förr än han fått utföra denne sin action. Parterne förlijchtes, att Larss skall hielpa Jacob såå hoos Hans Olofsson 1 mäl; förståendes medh opkörande, och hans hustru skall såå neder sädan, och Jacob fullgöra dhet öfriga arbetet, huaroppå handsträckning skedde.

8.
Pastor herr Jonas Sahlin angaf hurusom hans dåtter, anno 1684 emellan prästgården och Ede borttappat ett sölfwerkädh om 4 R:d:rs wärde, och nyligen fått kundskap, dhet Per Olofsson på Åsen dhet funnit, och samma åhr begifwit sigh till Norge, huaraf hans broder Sven Olofsson på Åsen wettat, och intet oppenbarat, och dy sökes derföre. Resp. att han det för honom sagt, enär han honom fölgde och skiussade bårt och intet förr, då han intet frågade honom der om, och meera weeth han intet der aff. Pastor, att han i länssmans närwaru sagt, det han fuller förhördt der aff, men intet wettat att dhet war i prästgården tappat heller effterlyst. Ländzman, att han berättat sig förr eij stort der af wettat. Pastor, att Swän budit till förlijkning sex dahler kopp:rm:tz wärde, och han eij wellat emot taga. Resp. att fly owänskap är deth skedt, och alldeles der uti oskylldig är. Swäns swåger dragon Hemming Rumor sagt för ländzman, att Peer funnit kädan widh Mösjö holmen effter Swäns berättelse, och att hans lycka der uti icke war dödh, hwartill Swän alldeles nekar.
      Till dombs voterades.
Så wijda Swän Olson har wettat dhet hans broder Peder Olson anno 1684 hittat och funnit dhet förkomna och tappade sölf:r kädet aff pastoris dåtter, och deth intet oppenbarat, utan förtegat, så är skälligt funnit, at honom åliggia skall, dhet samma af sin broder Peder som bor i Norie, innan 1689 åhrs wåårting medh all flijt at kunna skaffa till rätta, så frampt han icke will befara, sig blij bunden såsom till annan olåfligit dölgzmåhl, emedan som allt findh bör medh lysninga wittnen bewijsas.

9.
Pastor herr Jonas Sahlin och Per Larsson i Bye beswärade sig öfwer Daniel Andersson i Ede som näst för juhl sidstleden har funnit och optagit ett älgzdiur, som de förmena antingen fått dödz hugget i pastorij ledh, heller i Pehr Larssons graf, som bewijsligit är, och dee skogslagh i sådant hafwa. Resp. att han ett diur berörde tijdh funnit icke långt ifrå een sin graf: tänckiandes dhet wara kommit i grafwen och opkommit efftersom rijset af henne war yppet, huilket under buken hade fått hugg af een spetz och icke af någon skächta eller udd uti något ledh, och derföre dhet sigh tillägnat, huilket pastor åtallat och klandrat: förmenandes dhet honom wara tillhörigt, och tillägnat sig köttet och låtit huden förbiudha. Länssman, att han fölgt Daniel Andersson till Peer Larssons graf, och sedt dhet ett diur der warit, och een stångh afbruttit, och Daniel sagt, dhet diuret fått der banan, och kan fuller medh Pehr Larson der om komma öfwerens, och intet hölt nödigt, att låta besee sin graaf, som och der medh stadnade, huilcket nämbdemän Erik Olofsson i Ede och Larss Olofsson i Solberg som tillstädes wore, wetta; huar till Daniel beiakar, och föregifwer sigh enär dhet fans, eij annat förstå än dhet skulle i hans graf warit gånget och oppkommit, och dy deth intet oplyst, utan giortt så som af sitt egit der af tionde bogen, men sedan närmare wettenskap aff Peer Larsons graf fått. Pastor, att Pehr Christersson i Grenås /: som nu siuker är :/ warit tingat att see effter spåret, och funnit den löpa ifrå wäster till öster, ifrå hans ledh till Daniells, der deth optogs. Olof Eriksson i Edhe, att han sedt diuret tomat [!] sigh wästaneffter, och siuckt gått wedh wägen, och omsider öster om wägen. Nämbdemän Erich Olson och Lars Olson betyga, att grant syntes dhet diuret fått hugg i Pehr Larssons graf, och ena spettzen tagit i ena baakbenet, och dhen andra emellan baakbenen opp i lijfwet.
      Saken togs i betänckiandhe och beslötz till dombs som föllier.
Aff föregående ransakningh befinnes Daniel Andersson hafwa in decembri förledne åår, funnit och optagit ett älgs diur dödt liggiande hart in widh een hans graaf, och förment dhet i sin graaf fått dödz hugget, och dy deth sig tillägnat, och icke som något findh opplyst, och giortt sigh uhrtiufwat, utan som een rätt ägare giordt der af tijonde bogen, och der till medh sedermeera sedt och förstådt samma diur hafwa fått dödzhugget i Pehr Larsons graf uti Bye. Och ehuruwäll Daniel Anderson intet haar oplyst samma diur, så tillerklaras lijkawäll diuret, i anledning och förmågho aff 32 cap. Tyfmålabalcken L.L. till Peder Larson och hans skogslagare utan lösn.

10.
Angifne saak om åtskillige öknambn discurerades och öfwerlades, och medelst någres bårtowarande förordsakades rätten att stadna med sluth derutj denne gången, och derhoos finner skäligt, att huar och een å näste tingh åligger åth minstone bewijsa sin sagesman, ehuruwäll intet tillåtelligt och ostrafwärdigt är, at skämma och wanhedra sin nästa och iämbchristen effter någons smädetahl, utan lijke straff meriterat och förtient, som den dhet först uthsprijdt; Altså fodras der till poijken Anders Månson på Åsen, Oluff Botwidson, gl. pijgan Gunilla Olsdotter, föruthan pijgan Anna Perssdotter ifrå Hökbäck och Lijtt sochn och Elin Hansdotter, såsom förnembste och förargelligaste personer derutinnan. Der till medh böra Jon Månsons hustru Anna på Åsen, Kerstin Edfastsdotter, Britta Jönsdotter, Kerstin Erssdtter på Åsen, hust. Kerstin Oluff Nillsons och hans syster Lisbetta wara äfwen tillstädes, och den som då icke kan bewijsa sig i det måhlet wara oskylldigh, och skaffar fram sin förmente sagesman, hafwa att wänta sitt laglijkmätige straff och näfst.

11.
Lars Zakrissons i Havsnäs käremåhl och beswäär förledne hösteting till Anders Karlsson i Gärde, Olof Abrahamsson ib:m och Sigfrid i Jonsgård, för dhet dee fiska i Flåsjön, företogz, och till föllie af interlocutorie domen frågades Larss effter påberopade Kongl. brefwet, och hålldne syn till immission och inrymme, då han framtedde generalens och gouverneuren h:r Carl Sparres gifne breef copraliter de dato Frösön d. 7 feb. 1666, af innehåldh att medelst Kongl. Maij:ttz anbefallte ransakning 1664, huru wijda finnarna i Jemptelandh skulle kunna få bostellen, och effter befallningsmans gifne attest d. 6 februarij, är Flåsjön och Ringvattnet dem tillåtitt, som war befunnit, utan bohlbyarnas præiuditze kunna skee, och hans excell:s tillåtit dem samma ort besittia, och derföre skatta som skälligen kan pröfwas. Immission och tillsyningz brefwet som skall skiett 1680 föregifwer Larss sigh hafwa hemma, och icke förstått dhet wara som fodrades; altså kan icke heller nu skee sluth i saken utan Larss Zachrison måste tillsyningzbrefwet, iempte herr gouverneurens original breef och resolution å näste tingh framwijsa, då hans wederparter samptel. skolla wara tillstädes, och afbijda rättens uthslagh dherutinnan. Imedler tijdh måtte Svedje och Jonsgårdz åboer hålla sigh ifrå Flåsiö fiskiewatn, widher laga botum.

12.
Pål [Påfwell] Eriksson i Sikås opbiuder andre gången Thomas Perssons hemman ib:m aff ett tunlandh köpt för 32 dahl. s:mt och derhoos föda honom och hans tuenne blinda systrar till dödedagar, och begrava låta, doch lösn Kongl. Maij:tt och chronan förbehållit, om deth intra fatalia icke blijr af bördeman inlöst.

13.
Olof Matsson opbiuder andre gången sin swärfaders hemman i Ede by, Andersgårdh ben:d till syttningzlöön.

14.
Pastor herr Jonas Sahlin opbiuder andre gången Måns Erikssons hemman i Mo oklandrat aff bördemän, Kongl. Maij:tt och chronan lösn förbehållen som höstetings protocollet uthwijsar.

15.
Jöns Jönsson opbiuder andre gången Mickel Jönssons hemman i Bredgård.

16.
Dragon Olof Nilsson laghstembd för gammal tyfnad och intett comparerat, dy för tresko effter 33 cap. Tyfmålabalcken saker till tree marck.

17.
Per Olofsson i Hillsand laghstembd för några undandöldhe pertzedlar effter den förrymbde Isak Persson, och eij comparerat, dy plichtar han med sine tree marck.

18.
Pål Andersson i Gisselås [Gissellgårdh] och Per Nilsson i Fagerdal låtit stämma Per Persson i Ede för dheras jordepenningar och dee eij sigh instält, dy plichte huardera sina tree marck.


Föregående protokoll    -     Upp

tillbaka