Hammerdals tingslags Dombok 1687 Ht
(Källa: Jämtlands domsagas arkiv, vol. A I:12, sid. 167v-173v, ÖLA)
ANNO 1687, den 26 och 28 november medh Hammardalls tinglagh, præsente prætore och Nämbden.

Erich Samuelsson i Höxåssen           Larss Olsson i Sohlbergh
Abram Abramsson i Jonsgård           Anders Mattzson I Fagerdahl
Jöns Jonsson i Öhn           Anders Jonson i Sohlbergh
Joon Olsson i Hallen           Peder Swänsson på Åssen
Anders Ersson i Wallen           Erich Olsson i Ede
Erich Jöransson i Tullingzåhs           Oluff Ersson i Sijkåhs

1.
Dato aflade nämbden effter nya edzformularet sin edh, och Lars Olofsson och Anders Jonsson å nyo.

2.
Item publicerades Kongl. Maij:ttz förrnämbde placater, iempte förbudh om älgzkalfwars fångande.

3.
Befallningzman Jonas Warg angaf, hurusom effterskrefne personer hafwa förledne åhr drifwit landzkiöp och farit gårdh emellan, och opkiöpt fogell och fördt till Stockholm, så at lijtet eller intet är kommit till maknaden, och dee som behöfft till huusbehoff fått intet köpa, hwilket sträfwar emoth Sweriges lagh och Kongl. statuter: begärandes at sådant missbruuk må hemmat och företagit blifwa. Nembl.
      Corporal Ephraim Pussman - 60 st. kiäder, 40 st årrar och 20 st jerpar, som hans revers daterat Brunflodh d. 31 november [9ber] 1686 uthwijser, huar till han swarade att han icke allena der om är, utan fleere det giordt, och att han på marknaden dem köpt, såssom aff Jöns Jonsson i Öhn för 1 d. 16 öre k:r.m:t huartill han beiakar. Aff Erik Göransson i Tullingsås, huar till han nekar, och berättar honom få köpa hemma 2 st. röyor. Aff Sven Olofsson i Sikås för en carolin. Resp. Ja. Aff Erik Hansson i Gåxsjö för en dahl. s:m:t. Resp. Ja, nembl. 2 st. kiädrar och 11 st. rödior. Aff Israel i Hallen, nekar alldeles; Aff Hans Eriksson i Sijkås 3 st. kiedrar och 11 st. årrar och rypor. Per Andersson i Sijkås 2 st. kiädrar, 3 st. röyor och 2 st. jerpar. Affirmat:n Han beropade sigh och på Jöns Arvidsson i Öhn, Göran Jonsson i Tullingzåhs, Isak i Hallen som icke äre tillstädes.
     Dragon Ivar Ryss och Per Wellamsson i Fyrås tilhopa köpt nembl. kiäder 36 st, röyor 60 st, årrar 48 st, jerpar 92 st. och föregifwit dem köpt på marknaden nembl. aff Hans i Grenås för 12 dahl. k:m:t kedrar, röyor och årrar affirmat:r. Per Flygare 3 årrar och 8 jerpar. Affirmr. Erik i Grubbgården för 6 d. k:m:t. Israel i Görvik per Erich i Grubgården små fogell, som berättar sigh den åth honom sålt, men mins icke för huru mycket dåch war deth mindre än hans egit. Dragon Peder Cruus som först nekade, och sedan att han något fått, och widh tillfrågan icke så den eena gången som den andra säijandes, deth han skuttit, haar han sålt till Ryss. Jöns Jönsson i Fyrås för en dahl. sm:t affirm:t. Per Andersson i Togården 4 st. jerpar. Fölliande personer skohla och sålt till dem, som icke tillstädes äre. Dragon Jon Flinck och Samuel Jerpe, sampt Per Larsson i Byhn.
     Lars Persson i Gåxsjö, 40 st. kiädrar, 10 st. årrar, 70 st jerpar och een älgzhudh effter revers d. 31 9ber 1686. Rp. Aff sin bror Salomon i Föllinge 20 st. små och stoora hemma i gården och icke på marknaden, och det öfrighe aff sin egen afwell, förutan en kiäder och een jerpe som han under wäghen köpt aff Jöns i Carlsgårdh. Erik Hansson hans granne tilspordes, om han kan tänckia honom så många kan skiuttit och fångat? Resp. Att han är wäll flitig men intet kan wäll troo honom så mycket fått. Larss Person berättade effter tillfrågan sigh een kiäder gifwit kyrckioherden i tijonde, och att intet maneer och brukelligit warit, att gifwa tijonde fogell aff det som skiutes.
      Dragon Axel Svahn hafft 70 st. kiädrar, och 20 st. röyor, är stämbdt till tingz och tillsagd aff leut. Rosenstierna att comparera, och fått låf at reesa bårt men till tinget återkomma, som icke skedt är.
      Per Jonsson i Goxsjö kiädrar 22 st; röyor 56 st; årrar 76 st; jerpar 160 st; 3 st. rijssbijt skinn. Resp. Aff Per Andersson i Sijkås 3 st. kiädrar och några röyor och årrar för 4 d. 16 öre k:r.m:t huar till han beiakar, och säger sigh honom wara något skylldigh, och på marknadzplatzen låtit honom bem:te fogell få. Per Nilsson i Fagerdal berättar sigh föra till marknadz 1686 åth Per Larsson 5 eller 6 st. kiädrar, och han sagt sigh dem sällia till Pähr Jonsson. Aff Erik Eriksson i Kogsta [Koustad] uti Lit på marknan 15 eller 16 jerpar. Aff Erik Olofsson ib:m 14 st. orrar och hönor, och att Axell Swahn war ilagh medh honom, och kiöpt storr och små fogell för 18 d. k:rm:t wettandes icke hwarest; Han säger dhet öfrige wara af sin egen afwell, men icke fångit så mycket, at kunnat göra tijonden.
      Olof Eriksson i Sikås 76 st. kiädrar, 20 st. årrar, 30 st. jerpar. Rp. Att han aff egen afwell dhet samblat, förutan det pastor herr Jon Salin med honom sändt stoor och små till 30 st.
      Ephraim berättade sigh få aff trumbslagaren Nils Andersson 8 st. röyor och 3 st. jerpar att köpa åth honom een hatt etc. Affirm:t. Aff Olof Persson i Gisselås på marknan en årre och 2 jerpar. Affirm:t.
      Jöns Jonsson i Öhn tilspordes yterligare på sin edh, om Ephraim köpt fogell aff honom på marknan. Rp. Neij. Uthan han war skyldigh Jöns Jönsson i Sikåhs något, och han gaf Ephraim låf der på, och bekom fogell i Öhn, och baar till grannen Erik Olofsson, som förde dhen uthföre.
      Erik Hansson i Goxsjö, att han tingat foglarna hemma, och tagit dem på marknaden. Jöns Jönsson i Fyrås, Ivar Ryss bonde, berättar, att han förr talt om fogellen men tagit den icke förr än på marknan. Per Nilsson i Fagerdal påminte sigh, att Per Larsson ib:m sade, enär han badh honom föra fogell åth sigh på marcknan, att Per Jonsson i Gogzsiö skulle den hafwa.
      Trumbslagaren Nils Andersson, att han om hösten talte medh Ephraim om een hatt, och han sagt sigh willia den köpa, om han skaffar fogell, det han giorde. Hwar kiäder för 4 öre, huar röya 3 öre, årre 2 öre, och huar jerpe en öre sm:t.

Till dombs voterades enhälleligen som föllier.

      Alldenstundh Sweriges lagh, i Köpmålabalken L.l:n 6 cap. Konungh Gustaph Adolphs glorwyrdeligst i åminnelsse handels ordinantze A:o 1617 och 17 art. och Kongl. Maij:ttz wår allernådigste Konungz och Herres placat af d. 29 decemb A:o 1689, iempte fleera, uthtryckeligen förbiuda alt landz kiöp och att ingen, ehoo han wara må, skall hafwa låf och tillståndh at fara gårdfarj ifrån den eena bonden till den andra, att opkiöpa hwariehanda victualie pertzedlar eller annat sedan at uthprångla och försällia, doch på marknader till huusbehoff sigh tillbyta och köpa maath och andra warur, men icke till salu at uthprångla. Huar till sedan kommer att krigzrådet welb. Baltzar Gyldenhoff effter Kongl. Maij:ttz commission A:o 1681 förbudit, att intet skulle föras her uhr landet, förr än dess officianter så aff det ena som andra ståndet sin förnöyelsse till huusbehof kunnat fått, hwilket icke skiedt är, och derföre äre effterskrefne lagförde och befundne högstbem:te förordningar och påbudh derutinnan förledne åhr 1681 öfwerträdt. Nembl.
      Corporal Ephraim Pussman 60 st. kiädrar, 40 st. årrar och 20 st. jerpar, huaraf han een dehl på Karinmässomarknadt kan fått.Dragon Ivar Ryss och bonden Per Wellamsson i Fyrås 36 st. kiädrar, 60 st. röyor, 48 st. årrar, 92 st. jerpar, hafwa och een dehl på marknan köpt.Lars Persson i Goxsjö 40 st. kiädrar, 10 st. årrar och 70 st. jerpar, och aff Salomon Persson i Föllinge köpt hemma hoos sigh några och i Häggenås en kiäder och en jerpe, och det öfrige föregifwer sigh sielff fångat som icke kan wara, och han om affton på marknadzdagen kört genom platzen sin wägh. Per Jonsson i Goxsjö 22 st. kiädrar, 56 st. röyor, 76 st. årrar, 160 st. jerpar huar aff han een dehl på marknan hafwer köpt. Olof Eriksson i Sikås 76 st. kiädrar, 20 st. årrar, 30 st. jerpar huar aff pastor herr Jonas Salijn egt 30 st. stoore och små, och dem med honom skickat, huar om ransakningen widlyffteligen innehåller och uthwijser. Och ehuruwäll rätten hade fogh stricte, högstbem:te Kongl. förordningar i wnderdånigheet att effterläffwa, så är lijkawäll på höga öffwerheetens nådigste behag, både i anseende aff deth som rätteligen på marknaden kan opphandlat wara, som böndernes egen afwell, skäligt funnit den moderation at göra och döma ofwan specificerade fogell wara allenast halfwa confiscation wnderkastatt, effter det wärde han är pröfwat inköpt wara, och der till medh effter Kongl. Maij:ttz placat de A:o 1682, till så stora böter wara faldne, och blifwer altså corporal Ephraim Pussman saker till 10: 20: - . Dragon Jwar Ryss och bonden Peder Wellamson i Fyråhz 15: 24: - . Larss Pederson i Gogzsiö 7: 26: - . Peder Jonsson i Gogsiö 17: 24: - och Oluff Ersson i Sijkåås 4: 16 alt i sölf:rm:t räknat: förståendes sedan herr pastoris andehl aff Oluff Erssons lass är afdragen, så wijda honom är effterlåtitt att sända och föra sin afwell och tijonde huart han will och hälst behagar.

4.
Sven Göransson i Viken fordrar aff Anders Carlsson i Gärde och Grels Nilsson i Grelsgård som 1678 brukat hans hemman Gärde för några penningar och fouragie, som han utgiorde och skulle niuta i afräkningh för åhret effter som dem kommit tillgodo, och dee intet willia honom deth refundera. Rp. Att dee giort reeda af egna medell för uthlagorne, och intet niutitt hans angifne lefwereringh. Actor frågades huru han kan bewijsa sitt käremåål och angifwande? Rp. Att då warande sochnskrifware Halvar Mårtensson det åhretz quittens infordrat och icke ifrå sigh lefwereratt. Swaranderne föregifa sigh intet aff hans niutitt, och Anders Carlsson som sedan köpte gården af honom, berättar, honom då intet der om talla, doch medan Halffwar bodde her i landet der om påmint, och han så då, som nu der till nekat. Resolutio. Så wijda Swän intet kan bewijsa sin fodran, så kan rätten intet obligera Anders och Grelss till någon refusion doch der han aff sochnskrif:n Halfwar Mårtenson kan skaffa bewijs på sin öfwerlefwereringh och att dee den niutitt, will rätten hielpa honom till sin skälige fodran.

5.
Olof Larsson i Brynje och Kyrkås sochn, på sin hustrus Märit Andersdotters wägnar kärade till Sven Sjulsson i Vallen, om des faders Anders Anderssons hemman j Wallen, som han till Sven [Siuhl] för 30 åhr sedan sålt och giffvit 16 Rd. och huru sedan der med är handlat weet han intett: Anhållandes at få lösa, emädan som han intet fastebreef derå fått. Swän Siulsons mågh Anders Eriksson opwiste Anders Andersons köpebreef der opå af d. 24 aprilis 1655, lydande, att han dhet sålt för 24 Rd., och dhet sig och sinom arfwingar afhänt, och tillägnat Swen Siuhlson och hans arfwa, allenast med det förbehålld, att där Swän skulle på något sätt gå ifrån gården, så skulle han dhet först biuda hans barn. Desse hafwa köpebrefwet wnderskrifwitt, Jon Persson i Berget Jon Sjulsson i Wallen, Erik Nilsson i Näset, och Grels Nilsson i Grelsgård. Swän Siulsson inlade een skrift aff jnneholld, att han för 36 år sedan gården köpt för 20 Rd. specie och ett stoo för 4 Rd, och då war allenast een stugu på tompten, åker och äng skogwuxit, och at den tijden war icke så j bruuk kommet at taga doom- och fastebreeff.
      Nämbden voterade samptel. att så wijda köpet är richtigt och så längie oqualt stått, att det skall wara laghhäfdat. Såssom Swän Siulsson d. 24 aprillis A:o 1655 med win och wittne haff:r köpt och sigh tillhandlat Anders Anderssons hemman i Wallen och Ström sochn af 1¼ tunlandh för 24 Rd. och dhet oqualt till datum brukat och possiderat, altsåfinner rätten skäligt, lijkmätigt det 18 cap. Jordabalken L.L. att erhålla Swän Siuhlsson och hans rätta arfwa wedh des laghhäfdade köp på besagde Anders Anderssons hemman i Wallen, doch effter köpebrefwetsz lydelsse förbehållit Anders Anderssons barn dess lösen, om Swän det till någon utom sin bördh till kiöps opdrager och sällia wille.

6.
Leutnant Carl Rosenstierna jtererade sin angifne saak genom fendricken Evert Pell emoot herr Wellam Klangundius, för dhet han 1685 uthj dragons Isak Flinkz bröllop kallat då närwarande officerare och dragoner för hunsswåttar, som hans breef af d. 2 decemb. 1685 uthwijser, begärandes derföre satisfaction. Responderat att han war förman i bröllopet, och hans hustru brudhsäta, och een part dragoner komo obudne, och alla där warande stälte sigh ohöfligen, och med dansande hopetalls söndersletho kläderna på bruden, och enär hans hustru wille medh henne taga affträde, aff dragonerne hindrat och rykt tilbaka, huar af han blef ijfrigh, och i dryckenskap kallat dem hunsswåttar: föregifwandes medh Rosenstierna derom, dagen effter blifwa förlijcht. Swaar, at så wijda han intet war inne enär excessen skedde, togh han sigh intet der af, och sade sigh wäl kunna wara med honom j wänskap, och lära dee andra saken wäll angifwa, och der han icke hade skrifvit bem:te breef, så hade han och blifwit der widh. Herr Wellam förmeente att dragonerne borde wara tillstädes effter slutett på wåårtinget. Rosenstierna, att han utföre sin saak och dee andra sin. H. Wellam beklagade sigh högeligen blifwa aff dragonerne despecierat, för det han näfste deras ochristelige och ohöflige åthforor. Intet tackade dee Gudh för math, enär han skulle dantza wille dee ränna honom kull och söchte tillfelle att honom öfwerfalla med hugg, så at han nödgades gå ifrån gästebudzstuffwan till een annan, och enär han hörde dem continuera i sin galenskap, månde han säija, näsewijse hunsswåttar och de som dem instigerat och icke näfsa. Abraham Abrahamsson berättade sigh hördt dragonerne otillbörligen sigh i bröllopet förhållit, att brudframan hade nogh göra at kunna achta brudsölfret, och fölgde dee dansande med bruden wth och inn.

Saken togz i betänckiande och beslötz, att intet definitive kan slutas, förr än een consistorij fullmechtigh kommer. 2:do att dragonerne som i bröllopet wore, comparera, och dee bönder som när woro blifwa förhörde och hufwudsaken bör först ransakas.
      Såssom ingen prästman böör effter des privilegiers innehålldh uti saker som angå lijff och ähra anklagas, med mindre någon aff consistorio är på des wägnar befullmechtigat. Sedan böre dragonerne som i bröllopet waritt wara tillstädes tillijka med deras officerare, till answahr för deras förhållande, huar till fodras bönderne som tillstädes woro. Och så wijda hufwud saken bör altijdh först uthgranskas. Altså kan rätten medelst bemälte hinder saken denne gången intet afhielpa.

7.
Leutnant Carl Rosenstierna kärade till Daniel Andersson och Erik Olofsson j Ede, att dee hafft swedielandh wijd Skallsjön som hörer hans boställe till i Ede by. Resp. att fiskieställen äre grannarne emellan delade, men intet skogen, och att dee af förra åboen länssman Anders Olofsson hafft låff effter hans quota, och att hela bydzskogen är begrijpen innom dee råmerken som i afradzbrefwet af d. 6 september A:o 1666 är specificerade, huaremoot leutenanten intet hade at säija, men föregaff att dee gårdar som hafft manskap hafwa meera rydiat än på dem löper, och der emoot hans booställe så gått som intet på långan tijdh, och dy begärer skoghskiffte.Så wijda dee hafft låf af länssman Anders Olsson att hugga swedh effter hans anpart i oskiptan skogh, så blifwa dee frij för böther, och effter lagh tillåtes leutnanten låta rydningzskogh dehla, att hwar och een i byhn niuther effter öre och orthug: förståendes, att den som för mycket afhuggit, får mindre af den behålldne.

8.
Leut:t Rosenstierna med sine nye lagzmän kärade till Daniel Andersson i Ede för een quarn han till dem sålt för 4 el. 5 åhr sedan, och henne wålat och hon icke duglig är heller warit, utan mycken mahlning under tijden och då hon icke esomofftast blifwit hackat, förderfwat. Resp. Att han henne icke wårdat, och att han den fått aff Jon Svensson i Tullingsås, och hade hon warit odugligh, så skulle dee den eij brukat. Swaar, att dee sagt honom offta till der om och eij widare kommit, och at öfre steen är sprucken, som intet förr syntz, och händer offta, att een kan deth eij blifwa warse förr än quarnen blijr något nött. Dessutan skall der uti warit gråbergh, men Daniell håller henne icke wara odugligh, och den remnan som skall wara, kan wäl af owuligt folck wara kommit. Rätten hölt säkrast wara, att låta besee quarnen af dee männ som äre wahne dem hugga, huilka skola pröfwa om hon angiffne fehl kunnat hafft af begynnelssen heller af owuligt handterande sedan dhet fått, huar opå sedan skall föllia rättens utslagh.

9.
Dragon Bengt Jönsson Lindh, skuldgafs hafwa besåfwit Karin Siulsdotter i Hallen, och aflat barn tillsammans som i lijffwet ähr, som tillstår tillijka medh henne lägersmåhlet, och kånan är född af oächta sängh; Altså plichte han effter 3 cap. Gifftmålab. Ll:n med sina 20 marck och hon effter praxin 20 marck.

10.
Lars Zakrisson i Havsnäs beswärade sigh öfwer Anders Karlsson i Gärde som wnderstått sigh utan låf och minne fiskia inför hans tårp Flåsjön, som honom till fiskiewatn aff höga öfwerheten är förundt, och i förledne sommar hafwa hans grannar Sigfrid i Jonsgård och Olof Abrahamsson i Giärdhe, och der sammastädes fiskiat uthan låf af honom som skatten drager. Resp. Att han will trängia dem uthur deras af ållder innehafde skogh och fiskiewatn, och at befallningzman Jonas Flodin och tingz notarien Daniel Larsson dem giffwit låf der till, enär dee synte hans tårpp och booställe: opwijsandes ett böxlebreff af d. 27 9ber 1650, att 2ne bönder i Jonsgårdh och twenne i Gierdhe för fyra Rd, Flåsiön sigh tilbyxlat innom specificerade råmärken. Men enär effter afradzlanden 1666 ransakades intett præzenterat heller någon åhrlig taxa antagit. Larss Zachrisson beropar sigh på Kongl. breef, som skall uthwijsa tårpet tilhöra Flåsiöön och des skogh, och att han det tillijka medh synebrefwet på tårpet hafwer hemma. Flåsiöön fins intet i 1666 åhrs afradzbook, ordsaken der till wara berättar Sigfridh deras twist med finnarne.
      Resol:tio att Larss Zachrisson skall å näste tingh opwijsa Kongl. breefwet och synebrefwet, då doom i saken föllia skall.

11.
Carl Sewaldsson i Risselås med sin moder Anna Svensdotter och tree systrar, Sara, Margeta och Brita Sewaldzdöttrar prætenderade arff effter dragon Mats Mohrmans hustru Märit Sewaldsdotter som nyligen dödde barnlöös, bestående allenast i hennes kläder: beropandes sigh på hennes yttersta willia, som Hemming Biörsson i Biörsgårdh, hust. Lisbeta Hemmingzdotter, hust. Kerstin Nilsdotter och hustro Anna i Biörsgårdh åhört och bewittna kunna, att hon dem sina kläder till arfs lämbnat, effter som hon kunde tänckia att Mattz skulle gifwa dem bårt åth Anna Hansdotter, emädan som han älskade mehra henne än sin egen hustru och hon som offtast blef slagen och dragen af honom, som många hört och wetta. Modren skulle få een blå kiortell, och systren Sara skulle få aff dee andra syskonen lösa en rödh klädes kiortell. Huaremooth Mohrman execiperade och föregaf att hans hustrus yttersta willia war, det hennes moor skulle få den blå kiortelen och sedan betalla hennes gäldh och låta komma wäll till grafwen och huad som öfwer skulle blifwa aff kläderne som hon sielff förtient, behöfde han wäll behålla, som hans wärdh Olof Persson i Fyrås kan betyga.
      Effter aflagdan wittnesedh berättade Hemming det hust. Märitt om söndagz affton swarade sin syster hust. Sara som begärte få lösa den röda kiortelen att hon skulle det få, huilken dödde om måndagz morgonen och mehra hörde han intet der om tallas. Olof Andersson effter aflagdan edh att hust. Märitt om lögerdagz affton ropat honom till sängen och sagt, dhet hennes moor skulle hafwa blå kiortellen, och att hon kunde komma wähl till jorden. Item at dee intett skulle rijfwas om hennes kläder, och att man skulle hafwa röda kiortellen.
      Till dombs voterades.
Såssom hustro Märittz Sewalldsdotters yttersta willia och testamente icke fins wara effter lagh och Kongl. Maij:ttz placat de Anno 1686 d. 3 julij med twenne eller 3:ne manss wittnen giordt; Altså finner rätten skäligt att gå dhet förbij, och lämbna dess man Mattz Mohrman effter lagh niuta 2/3 dehlar aff deras lössöhren, och modren och den dödas syskon dela ? sin emillan effter lagh.

12.
Mats Mohrman fordrar aff Carl Sewaldsson sin sahl. hustrus jordepenningar som hon längst bordt hafwa, och till den ändan honom till förledne wåhr tingh låtitt stembna och han eij comparerat. Hon haar näst för sin dödh der af förordnat 1 d. 16 öre km:t till Ströms och 1 ½ d. till Hammerdals kyrckior, som systren hustro Sara besannar: warandes een broder och fyra systrar arftagare om 3 tunl. och altså löper på huar systerpartt ½ tunl. huar till Carl beiakar.
      Nämbden considererade jordepenningarna som ann löössöra som han bort niuta i hustruns lijfstijdh, och huart tunlandh beräknas à 18 Rdr. Emädan som hustro Märittz jordepenningar haffwa uti hennes lijfstijdh bort wara lefwererte och ett halfft tunlandh på dess dehl kommitt; alt så pröfwes skiäligt, att Carll Sewaldson dhet löser och inbördar med 9 Rdr à 6 m:k Sm:t, huar af tages 6 m:k k:rm:t till huardera kyrckian effter hennes förordningh, och sedan tager mannen ? dehlar och modren medh syskonen ? dehl af samma penningar.

13.
Sven Göransson i Viken kärade till herr Wellam Klangundh om een köller som han 1686 om sommaren borgadt till dragon Olof Johansson Trafware för 7 ¼ Rd à 6 m:k Sm:t, och der på bekommit sex dahl. k:rm:t och han åtta dagar der effter rymbdt till Norge, därest han än wistas, och h. Wellam som af honom samma tijdh blef mycket stuhlen fått samma kölder af honom, den han will gärna bekomma. Resp. Att Trafwaren tillijka medh Olof Nilsson och Erik Nallfelt honom skamstohlo, så att han nödgades leijia sigh twå stycken bönder och begifwa sigh till Norie att sökia sitt igen, och giorde större kåstnad derpå, än han kunde igenfå, och bekänner sigh till refusion för lijdin skada fått en kölder som lijtett förslogh, och förmenar honom den dyrt nogh betallt, och der hoos icke wara obligerat efftersöka och infodra det har genom sådan rymbd, betrodt och kan fått sin betallning före. Abraham i Jonsgård berättar, det Trafwaren säija sigh fått köllern aff Swän Jöransson, och giffwitt honom een sex dahlersplåt på handen. Swän säger ingen wara tillstädz enär de köpslagade, eij heller bordt h. Wellam at taga köllern. Herr Wellam föregaff honom pantsatt köllern för twå Rd. och lijkawäll genom een prästz tillhielp den bekommit.
      Nämbden voterade som föllier.
Såssom Swän Jöransson hafwer betrodt Oloff Trafware köllern som sedan rymbdt till Norje, och herr Wellam Klangundh icke den fodrat heller fått på hans wägnar, utan till skadeståndh för mistatt ägendomb och giord resekåstnadh; Altså fins skäligt, att h:r Wellam Klangundh behåller handfångne köller, och Swän Jöransson sökie Oloff Trafware såssom sin rätta fångzman som han bäst kan och gitter.

14.
Siergeantens booställe på Åsen aff 2 1/6 tunlandh som Pål [Påfwell] Jonsson åbodt, är synt den 16 septemb. Ao 1686, och nu jemföres medh Kongl. Maij:ttz husesyns ordningh, och fins der på feela, nembl. Påhl berättar det leut. Rosenstierna och fendrick Ewert Pell, förledne wåår honom sagt ifrå hemmannet, effter chergeanten dhet skulle beboo och bruka. Leutnant förklarade sigh sålledes, att han eij mehra sagt till Påhl, än at han intet lärer längre få blij på chronohemmannet, utan chergeanten, och dy sagt, skeer dhet så, så kom och blije min land-bonde, och söndagen der effter der till beiakat, och leut. reste bårt strax effter juhl. Fendricken att siergenaten begärte hemmannet aff maior Charlier och fått till swaar, at han skulle skaffa caution först, som ännu intet skedt är. Erik Samuelsson som giorde länssmans tiensten berättar fendricken säija sigh haffwa breeff, att chergeanten skulle taga emoth hemmannet till brukz, och intet medh medh sådane egenwillige dispositioner hafwa beställa, ty honom är befalt och förtrodt sådanne immissioner effter correspondentze medh h:r öfwersten och majoren.
      På den östra stufwan som är 11 al:r långh och 10½ al. bredh felas allenast een sylla på södra långewäggen och 4 dråpp på taket, och des utan medh all innanrede färdigh. Förstufwu cammaren färdigh, dåch ett dråpp och utan fönster. Den wästre 9 alnar lång och 10 al:r bredh, är reparerat med nytt timber iblandh, och felas twå st. fänster och ett spielld; Han hafwer kiöpt 3 st. fänster, twå der af äre satte i den östra, och ett i denne, skorsteen war och uthrifwin, och å nyo opsatt. Källaren aff Påhl opmurat aff den förfallna. En bodh ofwanpå källaren, som Påhl ämbnat till een stufwa som är otächt. Ett wisterhuus söder på gården 7 ¼ aln långt, 7 al:r bredt. En sylla på wäster långwäggen odugligh. Ett portlåfft 5 al:r långt och 8 ¾ bredt alt dugligt räknas för sädesbod. Kornladan dugligh medh wäggiar och taak. En höbodh wäster på gården färdigh, och dugligh enär halfwa taket förbättras. En dito norr uth enär taket giörs färdigt. En stall medh 3 spilter förutan ? dehl af taket som bör ferdigt göras. Ett nytt fähuus 13 alnar långt och 12 bredt aff 16 båsar alldeles färdigt men satt halfft in på Jon Anderssons grundh. Twå st. humblegårdar à 250 och 150 stängher. Åkeren i fult bruuk, men hagan der om kring 332 famnar. Fätået är uthlagt medan dhet war skatte. En hölada neder widh siöön är medh odugligit taak. Fähuset widh bowallen är utan taak, miölckboden är fördt i des gambla och förra rum.
      Rätten fann skiäligt att påläggia Påhl Jonson att göra den östra stufwan färdigh i det han hugger in ett stycke som aff syllan är ruttnadt, som låther sigh göra, efftersom steenmur är under, och sedan botar dråppet. J lijka måtto fins han plichtig att skaffa fönster och spiell; den wästra gambla kornladan skall han och aff knytha och göra till redskapshuus, som kan sättias öfwer källaren, och tillägnade stugu som där förr står, flyttiar han och opsättie till badstufwa och den göra färdigh. Heembligit huus skall han och opsättia. Bäggie hööbodarne wäster och norr uth skola med goda taak förbättras och göras gilla. Ett lijtet swijnhuus å nyo, och op-täckia höladun ned wid siöön. Sammaledes böör han oprätta och färdigh göra 332 fambnar gerdzlegårdh och der iempte oppgiärda gambla fätået. Och sidst bör han reparera fähuustaket widh fäbodan: förståendes att Jon Andersson som frijheetz åhren niuttit, hielper sin son Påhl uti detta allt, och där det icke skeer innom Johannis nästkommande, så skall dhet allt wärderas och uthmätas i penningar. Fähuset som är satt halfft in på Joon Anderssons grundh och han prætenderar jordh igen, tillåthes intet så wijda är emoth lagh, utan obligeres före och sättia dhet å förra rum innom gårdztomptan.

15.
Pastor herr Jonas Salijn insinuerade ett köpebreeff på Måns Erikssons hemman i Mo aff 3 ? tunlandh för 600 dahl. sm:t förutan ale fiskiet wijd Görvik som särdeles ähr, dåch enär deth till sahlu går skall han der till wara närmast. Opbiudes förste gången bördemän till lösn, och där dhet intra fatalia och lagssens förskrefne tijdh icke skeer, så skall dhet heembiudas Kongl. Maij:tt och cronan till lösn.

16.
Görviksboer hafwa genom länsman låtit stembna hijt till tingz Nils Bertilsson i Sil [Sehl] och Elias Eliasson i Norsjö [Nosiö] utj Ramsele sochn i Ångermanlandh för olåfligit swediande in på Giörwijkz skogen innom Jemptelandz landamäre, huilka intet comparetat. Altså dömmes bem:te rogh i quarstadh och laghligit uthförande.

17.
Jöns Jönsson opbödh förste gången Mickel Jönssons hemman i Bredgård aff 2? tunlandh för etthundrade dahl. sm:t, huars hustru är der till bördigh.

18.
Pål [Påfwell] Eriksson opbiuder första gången Thomas Perssons hemman i Sikås, aff ett tunlandh för 32 dahl. sm:t och der till medh försöria honom och hans twenne blindha systrar till döde dagar och befodra till grafwa.

19.
Erik Månsson opbödh andre gången capiten leuttnantens Anders Curis hafde hemman på Åsen 1 ? tunlandh för 135 dahl. sm:t, doch så wijda han der till obördigh ähr, reserveres Kongl. Maij:tt dess lösn, der ingen innom lagssens förskrefne tijdh dhet inbördar.

20.
Olof Matsson opbiuder förste gången sin swärfaders Per Perssons hemman i Ede by som kallas Andersgården för sythningzlöön.


Föregående protokoll    -     Upp    -     Nästa protokoll

tillbaka