Hammerdals tingslags Dombok 1675 Ht
(Källa: Avskriftssamlingen , vol. 32, sid. 195 - 205. ÖLA)
Anno 1675 den 23 Novembris, höltz laga tingh i Hammerdahl, närwarandes i cronones befallningsmans ställe, landskrifwaren wäl:tt Lars Jönsson Roshemius och nämbden..

Christian Pehrsson i Wijken,        Pehr Rafaelsson i Lorås
Olof Eriksson i Grubbgård (Ede),        Henning Biörsson i Fyrås
Erik Samuelsson i Håxås,        Pehr Danielsson i Grelsgård
Joen Persson i Björnsgård (Fyrås),        Lars Olofsson i Sikås
Joen Olofsson i Hallen,        Abraham Abrahamsson i Swidje (Gärde)
Anders Mårtensson i Öön,        Olof Jönsson i Tullingsås.

1.
Anders Mårtensson i Öhn, aflade sin nämbdemans eedh.

2.
Lars Nilsson i Näset [Nääs], bekänner sigh hafwa hafft lägersmåhl med Gunborg Jonsdotter och aflat tilhopa barn, och emedan intet ächtenskap ähr uthlåfwadt, eij heller hon påståår, hwarföre effter 3 cap. Gifft:B:LL saakfältes Lars til 40 m:k Sm:t och Gunbor 20 m:k effter högl. Kongl. håfrättens resolution.

3.
Jöns Jonsson och Jon Hemmingsson i Fyrås, som å förre tinget 1674 angåfwes hafwa fått ett älgsdiur i skogen och kiöttet sin emillan parterat, præsenterade sigh nu sielf tolffte, lagligen sigh wäria, hwarken dhe, eller dheras folk skutit något diur i förbudin tidh. Elliest berättes af ländzman Christian [Christiern] Andersson, tolfmän Per Rafaelsson, Hemming Björnsson och Sven Olofsson, att kiöttet war så surt och odugeligit att dhe eij kunde äta dhet; hwarföre oppå Kongl. Maij:ttz nådige behag gafz honom eden effter, förmedelst 24 cap. Tingmåla balkens innehåld.

4.
Brofogden Roel Eriksson anklagade ländzman Christian Andersson eij hafwa wid giästgifware gården Ede opsatt mijhl taflan, den resande man til rättelse effter 8 puncten i 1664 åhrs krögare ordinanties innehåldh, dherifrån han eij undfalla kunde, födrdenskuld för tresko och försummelsse saakfältes effter 33 cap. Tingm.B.LL 3 m:k

5.
Ehuruwäl tingsrätten hade orsaak at saakfälla Ströms som Hammerdals boerne 3 m:k Sm:tt hwartera för dhet dhe icke hafwa bygdt broarne och wägen genom socknerne, oachtadt dhe tilförne ähre wahrnade, dock sådant eij efterkommedt, men för dheras stora fattigdomb, och i anseende til den tunga, allmogen dageligen beswäres, förskontes dhe oppå Kongl. Maij:ttz nådige behagh med 40 m:k Sm:tt hwartere sochnen effter 3 cap. Bygg. B:LL medh yterligare åthwahrningh, att dher långbroon emillan Fyrås och Ede, sampt wägen til Ströhm eij blifwer färdig, skola dhe plichta hwartera medh 3 m:kr Sm:tt.

6.
Anders Jönssons hemman i Strand, 3 tunland, opbödz andra gången, kiöpt af rätta odelsmännerne.

7.
Lappen Nils Andersson i Ströms lappmarck, bekänner sigh hafwa gått ifrån sin ächta sängh och til lapp pigan Märit Fredriksdotter, af oächta sängh födder, med hwilken han hafwer hafft olofligit omgängie och aflat tilhopa barn, och aldenstund gerningen ähr bekänd å både sidor; hwarföre effter Kongl. Maij:ttz straffordningh, skall den giffte Nils Andersson böta 80 d:r Sm:tt och Märit Fredrichs dotter 40 d:r. Men effter hon ähr af oächta sängh födder, förskones med halffparten efter 3 cap. Gifft. B:LL 20 d:r Sm:tt. Såsom denna eij hafwer något at böta medh, dy plichtade hon med hudstrykande för tingsstugu dörren.

8.
Jon Olofsson i Gåxsjö, opbiuder andre gången 9 mählingar jord, kiöpt af Claes Jonsson och Oluf Jonsson för 12 Rd:r.

9.
Sal. H:r Matthiæ (Mattias Medenius) änkia, h. Anna Eriksdotter klageligen sigh beswärar öfwer Per Olofsson i Öhn, som eij hafwer hållit det contract med henne som landbowijs oprättadt war om hemmanetz bebrukande, huilket han tilståår, men föregifwer med en annan pehrson, Sven Göransson hafwa uti gode mänss narwaro accorderat at bruka och såå hemmanet Jonsgård för innewarande åhr, men ingenthera dhet fullbordat hafwer, uthan legadt osådt, men fisket dher under hafwer Swen nyttiat, och andra tillägorna icke; begärer fördenskuld änkian refusion för hemmanetz tagne skada, at åkren ähr igenlagd och osådder blifwen. Hwarföre erkänner rätten skiähligt och Sweriges lagh 23 cap. Jord.B.LL lijkmätigt, dhet Pehr Olufsson skall refundera änkian all tagin skada effter mätismanna ordom, och sökie han sin man Swen Jöransson det bästa han kan och gitter, som på lijka sätt skall oprätta Pehr Olufsson samma skada.

10.
Effter höglofl. Kongl. håff rättens resolution af den 6 Maij 1674 och sedermehra hanss excell:ts generallöjtnamptens och gouverneurens höghwälb:ne h:r Carl Sparres befallningh af den 8 dito, at å nyo ransakas 1) om lappen Torkel haar warit så druckin som i ransakningen förmähles. 2) När Torkiel blef insatt, och huru länge han fängzligt sutit. 3) Hwarföre så länge drögdt ähr med ransaaknings hållande och inskickande; fördenskuld förehades Erik Jonsson finne, som tilstädes war, men dhe andra ähr igenom döden afgångne, hwilken på sin förre aflagde eed witnade 1) at Torkiel Olufsson war annandagh påsk mårgon 1672 mycket drucken då han lasteliga ord fälte om hanss excell:s höghwälborne h:r gouverneuren och befallningsman, förr gudztienstens förrättande; Dher emot Torkiel Olufsson in för rätten protesterade, att han den gången icke war druckin, uthan heel nyckter, såsom han nu ähr, derföre honom tilfrågades, hwarföre han tilförne bekände warit så druckin, at han icke wiste hwad han talte eller sadhe, swarade, detta då wara i hastigheet och oförmodeligen framkommit, nekandes aldeles då warit druckin. 2) Hafwer Torkiel intet warit fängzligh, mehra än öfwer een natt, anno 1673 d. 24 novembris då han blef här om tingförder och skulle skaffa sigh caution. 3) Anno 1672 kommo lapparne eij til tinget före Anno 1673 då saken först angafz, sammaledes A:o 1674 kommo lapparna, för den myckna sniön och stora oföhre eij heller till tinget; Dy hafwer denne ranskaningh och ährende eij kunnat förr expedieras, eftersom lapparna icke hafwa framkomit som ofwanbemält ähr, aldenstund dhe långt fierran ifrån på fiällen, wid Norriges gräntzen boende ähro.

11.
Tolfmännerne Christian Persson i Viken, och Olof Eriksson i Ede [Grubbgård] på sin eedz plicht witnade, att den älgshuud Jon Persson i Fyrås [Biörnsgård] feck af det hittade älgsdiuret, war winterhåår på, dock mästedels håren afgått, och bortsurnade ifrån huden af dess länge liggiande och störste deelen war af odiur förtärd och opätin, så at han eij mere bekom än 6 ort. Dessuthan så præsenterade Joen Persson sigh sielf tolffte, att lagligen sigh befrija, eij hafwa skutit detta diur, uthan oförmodeligen hittadt och påkommit, när han war åstadh och wickiade sine fiskiewåhnar, fördenskuld oppå Kongl. Maij:ttz nådige behagh, gafz honom eden effter, och här i från til föllie af 24 cap. Tingmåla B.LL befrijes.

12.
Cronones ländzman Christian Andersson angifwer i rätten, det Olof Stenssons dotter i Ede by, pigan Helga Olofsdotter 23 åhr gammal, hafwer förleden 10 Julij 1675 då hans wördigheet kyrckioherden H:r Erik Hedsander besöckte Helga uti hennes siukdomb med herrans höghwärdiga nattward, med gråtande tårar bekände, hafwa tient Sathan alt ifrån det hon war ett litet barn, och war i förstone bedragen och låckades af trollkohnan Anna Israelsdotter i samma by, hwilken för sin fattigdomb begaf sigh til Ångermanland at tiggia sigh födan, kom omsider dher til bekännelsse hoos kyrckioheerden i Resele, H:r Clemens Nordman, nampngifwandes åthskillige barn som hon haar fördt til Blåkulla, ibland hwilka Anna Israëlsdotter sielf willigt och bekände denna Helga, som kyrckioheerdens relation af dato Rezela den 8 Martij 1675 uthwijsar. Sedan när som Anna skulle begifwa sigh dher ifrån på heemwägen til Hammerdahl, kom hon på een långh skogh, Görvik skogen be:d, der hon död bleff i wägen, dock dädan fördes af sin slächt i Hammerdahl.
    Hälga Olufz dotter förehades, hwilken med stoor ängslan och gråtande tårar för rätten ståår fast och stadig i sin bekännelsse, som för bemält ähr, dher öfwer hon drager ett ångerfult hierta, i det hon i sin ungdomb skulle wara af Anna Israels dotter låckader och bedragen; bekänner och, det Anna hafwer lärdt sigh miölka creatur, hwilket hon hälst behagade, giorde sitt probf i sochnstugun uthi tingsrättens och allmogens närwaro, dock afsides uti een wrå för sig sielf miölkade uti en kopp tolfmans Olof Erikssons koo, i Grubbgård, som war mijhl dher ifrån, sättiandes knifwen i måssa såtet, läser och pottrar för sigh sielf, sedan kommit miölk uthur knifskafftet, och miölkar det som een annan koospäna.
    Denne piga Hälga opröijer många här i sochnen, som hon nampngifwer, föra barn til Blåkulla, men dhe framhärda i sitt nekande, dock förmodes dhe och lära komma til sannings bekännelsse och upliusningh, fördenskuld opskött detta til widare inqvisition.


Föregående protokoll    -     Upp    -     Nästa protokoll

tillbaka