Per Rafaelsson i Lorås,        Christian Persson i Viken
Olof Eriksson i Grubbgård (Ede),        Per Danielsson i Grelsgård
Erik Samuelsson i Håxås        Per Broddesson i Öhn
Jon Persson i Björnsgård (Fyrås)        Abraham Abrahamsson (Gärde)
Jon Olofsson i Hallen        Jöns Danielsson i Tullingsås
Hemming Björnsson i Björnsgård (Fyrås)        Lars Olofsson i Sikås

1.
Hemming Björnsson i Björnsgård, Abraham Abrahamsson (och) Jon Olofsson i Hallen aflade sin nämbdemanss edh.

2.
Hammerdalsboerne som på förra tinget och offta tilförne hafwer blifwit wahrnade at uthugga och uthwidga winther wägen emillan Häggenås och Lorås som och byggia sommarwägen, men sådant ey effterkommit, uthan den resande man högeligen sigh dher öfwer beswärar, besynnerligen öfwer winterwägen heel ofärdigh; Altså saakfältes desse effterskrefne 27 persohner som wägen borde förfärdiga til 3 m:k Sm:tt hwartera effter 3 cap. bygg. b.ll belöper 81 m:k Sm:tt. Nembl:n
    Gåxsjö 2. Nils Olofsson, Hans Eriksson; Viken 2. Christian Persson och Jon Eriksson; Wellam Persson i Fyrås, Jon Hemmingsson, Jöns Jonsson, Måns Eriksson, Hemming Björnsson, Per Olofsson och Olof Olofsson; I Solberg Sven Olofsson, Per Christiansson, Olof Andersson, Per Persson, Jon Larsson och Anders Persson. I Sikås by 10. h. Märit änkia, Thomas Persson, Jöns Eriksson, Olof Svensson, Per Eriksson, Jon Olofsson, Lars Olofsson, Pål Persson, Jon Claesson och Jon Bonde.

3.
Soldaten Erik Olofsson född i Sikås by af Hammerdal sochn, bekänner sigh förledin wåhr blifwin wärfwadt af H:r öfwersten wälb:ne Anders Planting och opburit ett åhrs löhn, förledin sommar uth marcherat ibland andra under wälborne H:r öfwerstens compagnie, och dher i Stockholm gått igenom general munstringh. Men när dhe marcherade ifrån Stockholm och kommo til Länna krogh hafwer Erich som han tilståår om mårgonen, sedan dhe andra hafwa bort reest, satt sigh på sin egen häst och begifwit sigh på flychten heemåth, med liberij kläderna, föregifwandes willia förestå och syta sina gambla föräldrar nembl. fadren Olof Svensson i Sijkåås; Detta remitteras till hanss Excel:s höghwälborne H:r Gouverneuren.

4.
Opsyhningsman Anders Mårtensson i Öhn angifwer finnarna Pål Andersson, Mickel Andersson, Erik Andersson och Jöns Mickelsson hafwa sigh på första stoor-böndagen absenterat ifrån Ströms kyrckian; hwilka för oföhre skull skuld ey kunna fram komma, skohla deföre till näste laga tingh citeras. Sammaledes Olof Larsson i Gåxsjö skall och comparera på nästa tingh, och swara för det han haar warit borto på andra storböndagen.

5.
Jon Sjulsson i Vallen och Ström sochn, som lagligen stämbder ähr at swara till Olof Olofssons prætension på een öök, saakfältes effter 33 cap. tingm.b. för stembnings försittiande 3 mk:r.

6.
Olof Abrahamsson som okallader lade sigh uthi een annans saak och förde osanningh at Jon Sjulsson ey war stembd, som dock öfwertygades af ländzman och Jöns Eriksson i Sikås wara stämbd, saakfältes til 3 m:k Sm:tt effter 29 cap. kongs.b.ll.

7.
Cronones ländzman Christian Andersson angaf tillika med opsyhnings-männerne i Hammerdal, öfwerwarande hans ährewördigheet prowesten, mest:r Zakarias Plantin och kyrkioherden i Lit, wördig H:r Hans Klockhovius det Görviks bönderne Per Eriksson, Jon Eriksson, Per Hemmingsson och h. Kerstin med dheres huusfolck hafwer emot wår allernådigste konungs och herres placat och stränga påbud, absenterat sigh på andra stor-böndagen. Sammaledes Erik Eriksson i Grenås och Per Larsson jempte Erik Samuelsson i Håxås på lijka sätt medh dheras huusfolk ey heller bewistadt gudztiensten, föruthan een stoor deel af allmogen hafwa kåmmit seent somblige mitt i predikan, deels wid gudz tienstens sluth.
    Ofwanskrefne Giörwijkz boer föregifwa at wördige kyrkioherden H:r Erik Hedsander hafwer söndagen tilförne uthi rättan tijdh lyst gudztiensten på andra böndagen och icke förstådt at den förra predikan skulle blifwa hållin wid hufwudkyrckian i Hammerdahl, och den senare å samma dagh, uthi annexan Ström sochn. Kyrckioherden förklarade sigh sålunda, det han gudztiensten conditionaliter hafwer pålyst, att dher H:r Wellam Klangundius ey skulle komma heem till ondzdagen eller torsdagen, skulle allmogen få wist budh; det Giörwijkzboerne, som 3 gl. mijhl aflägne ähre, neka till någon weetskap hafwa dher om fått, uthan hållit sigh wid kyrckioherdens på lyssningh, derföre hafwa dhe giordt sigh säker, Men dhe som närmare boende wore, til kyrckian hafwa om torsdags affton fått wördige kyrckio herdens budh, att förre predikan skulle hållas wid hufwudkyrckian.
    Kyrckioherden föregifwer och hafwa skickat budh till Giörwijkzboerne med dragoun Botvid be(:d som) uthreest ähr, om gudztienstz förrättande på andra böndagen, hwar till dhe neka, tilkänna gifwandes, at Botwed på samma böndagh war ärnadt begå herrenss höghwördiga nattward, och när han på wahnligh tijdh kom til sin swärfadher, Olof Eriksson i Grubbgård, då kommo folket uthur kyrckian klockan ungefehr 7 om mårgon, och efftersom kyrckioherden haar förstådt af Ströms boerne det dhe för den långa wägen ey wille komma til hufwud kyrckian, uthan heller sittia hemma förorsakades altderföre kyrckioherden begifwa sigh till Ströhm, som ähr 7 gl. mijhl och på samma dagh den senare predikan förrätta.
    Tolfmän opå sin edz plicht betyga, at kyrckioherden hafwa af predijk stohlen söndagen förr sålunda böndagen pålyst Gudz tiensten i Hammerdahl uthi rättan tijdh, nembl:n att dher icke H:r Wellam Klangundius, som war förlåfwadt reesa til Oviken skulle komma heem til ondzdagen eller torstdagen, då skulle Ströms boerne koma till Hammerdahls kyrckian, och således wore dhe försäkrade at Gudztiensten skulle hållas på wahnlig tijdh. Så emedan Tingsrätten af sakens beskaffenheet pröfwar och befinner at ofwanbe:te Giörwijkz, Grenåås och Huxåås boer med dheras folk ey wara o)saken til det dhe hafwa försummadt 2:dra storbön(?) gudztienst, uthan blifwa här ifrån befrijade, för denskuld wördige kyrckioherdens förseende som in fore politico ey kan afhielpas, remitteras til v(en:dj) consistorij rättwijse resolution och omdöhme.

8.
Wördige kyrckioherden H:r Erik Hedsander klagade at sochenstugu man Erik Staffansson hafwer på några åhrs tijdh stulit sigh, och förledin wåhres blef honom först warse, idet han fick spaningh af h. Sara Sjulsdotter, sochnstugu kiäringen, at Erich hafwe 2 dyrckar, 2 säckar och een skåhl, som han lagdt till redz uti kistan och ärnade gå åstad at stiähla, såsom tilförne; derföre anmodade han ländz- och tolfmän at taga honom fast, då han allenast bekände hafwa aff kyrckioherden stuhlit half tridie norsk pund eller swensk wicht 1 (lb) 13 2/3 (m:k) råå humbla, som blef wärderat för 2 d:r Sm:t och korndråsse uhr ladun, som han haar ränsat och sållat, dher af fått 2 tunnor korn à 4 d. 16 öre Sm:t som han då gelt, blifwer 9 d:r Sm:t, Summa 11 d:r Sm:tt. Agnar till een tunna fanss qwar i cammaren som han haar ränsatt af drossen.
    Kyrckioherden klagar och, sigh hafwa saaknadt både korn och rågh i herberget, dher til Erich nekar; Så emedan han desse 11 d:r Sm:tz wärde hafwer bekänt sigh stuhlit, hwarföre effter Sweriges lagh och Kongl. May:ttz straffordningh saakfältes til 3 gånger så mycket tiufnaden ähr wärderat före, som blifwer 33 d:r Sm:tt, och betahla måhlsäganden sitt igen. Denna Erich Staphansson hafwer icke at böta medh, dy plichte han den 26 novemb. med gatulopp.

9.
Göran Andersson i Öhn, gafz diletion til näste laga tingh at skaffa sigh dhe behörlige skiähl emot Per Knutssons ifrån Ramsele half fierde Rd:rs prätension, dher han sådant ey effterkommer, skal han betala både capital och expenser.

10.
H. Anna Svensdotter sigh beklagar det tolfman Per Danielsson i Tullingsås hafwer misstänckt sin dotter, pigan Märit Sewalsdotter, sedan hon kom i hanss fäbodhar ey hafft så godt nytta af sin boskap som tilförne, hwar til Pehr Danielsson swarade och sagt til sine pigor, bedt henne Märit gifwa Pehrs boskap af samma slagh, som hon plägar gifwa sin boskap, nembl. det bäfwergiäld, alderbarck, som hon ibland sådor plägar bruka uthi sleckior, detta tilståår Märit gifwa sin boskap, förr åhret då hon war hoos modren h. Anna Swens dotter i Risselås. Opskiötz til näste tingh och widare ransakan.

11.
Cronones ländzman Christian Andersson angifwer, det Olof Sjulsson i Näset hafwer förledin sommar infördt olåfligit tobak ifrån Norge, nembl. 2 lb och det förwaradt uti een tunna under een tallroot uti Erik Nilssons i Näsetz rödningh, och bekändt för pigan i gården, dher Erich Nilsson skulle tända rödningen, skulle hon för honom oppenbara, hwar och icke, skulle dhet dher liggia så länge.
   Hafwer omsider ländzman fått kundskap dher på, och tijt skickats at afhempta och det lefwererat til befallningsman och han sedan clarerat hoos inspectoren Per Molin. Så emedan Olof Sjulsson ey undfalla kunde handlat med detta tobak, dy saakfälltes han först till 40 m:k Sm:t för förbudz brottet cronones eensaak, och sedan dhertil 20 öre Sm:tt, för hwart skålpund, belöper 25 d:r Sm:tt, effter 12 puncten 1670 åhrs tobackz placatz innehåld, och bötterna fördelas effter 14 punctens innehåldh.

12.
Tobackz inspectorens fullmächtig Jonas Persson angifwer och, det denne Olof Sjulsson hafwer och haft en halftunna till med tobak och infördt ifrån Norge, emot Kongl. May:ttz placatz innehåldh, hwilket tobak fendricken wälb: Per Rättingh emottagit hafwer af ryttaren Snapphane [Snaphana], som det confiscerade och afhemptade ifrån Ström sochn, och det föra låtit til ländzman i Lit Jakob Göransson, hwilket wogh 2 [lb] 12 m:r. Sedernehra hafwer furiren Petter Prytz dher ifrån, effter wällb:ne H:r öfwerstens Anders Plantings skrifftlige order af Kungsgården [Kongs gård] d. 24 julij 1674, uthtagit och uthdeelt på wälb:ne H:r öfwerstens compagnie.
   Oluf Siulsson föregifwer wara här till låckader och öfwertalter af feltwebelen Lars Hindriksson, då han reste til Norrige, som feck honom 2 ducater och 2 Rd:r med det förord, om han skulle få tobaket i Norrige på credit, skulle han hafwa heem penningarna 6 Rd:r hwilket Oluf Siulsson i god trooheet giordt och wiste honom sina specie penningar, då Lars Hindrichsson dher emot optogh 6 Rd:r i caroliner at ombyta, feck således fält webelen sina penningar igen. Men Oluf Siulsson fick icke carolinerna igen tilbaka som låfwades, uthan Lars behölt altsammams och sedan röjde opp honom för denna tobakz införtzel.
   Och emedan Oluf Siulsson sielf bekänner hafwa olofl:n med be:te tobak handlat och så låtit sigh öfwertahla af Lars Hindrichsson, hwilket honom ey kan ifrån bötterna befrija, uthan Oluf Siulsson saakfältes för 2 [lb] 12 m:k toback effter 12 puncten af tobakz placatetz innehåldh, 20 öre Sm:tt för hwart skålpund, belöper 32½ d:r Sm:tt hwilke bötter fördelas effter den 13 puncten uti samma placatz lydelsse, 2 fierdeparter til conthoret, den 3:die til måhlsägaren och den 4:e till kyrckian uti Ströhm.

13.
Ländzman Christian Andersson angifwer det Lars Nilsson i Näset [Nääs], hafwer lägrat pigan Gunborg Jonsdotter i Öhn, hwilket Lars tilståår; men Gunbor för sitt siuklige barn och detta stora oföhre ifrån Ström sochn, ey tilstädes ähr, dy opskiötz detta til näste laga tingh, effter tolfman Per Broddesson berättar, det Gunbor hafwer för sigh bekändt at Lars hafwer låfwat henne ächtenskap.

14.
Mickel Jönsson i Bredgård som 3 resor tilsagder ähr af skiutz skickaren Israel Månsson at skiutza lands skrifwaren wäl:tt Lars Jonsson til Lorås, män der före treskas, saakfältes effter 33 cap. tingm:b och Kongl. krögare ordningh 13 punct, til 3 m:k Sm:tt.

15.
Emedan som Olof Andersson i Solberg för rätten bekänner och tilståår, hafwa uti 3 åhrs tijdh opgräfwit lönn grafwar på cronägorna som ländzmans hemmanet Ede tilhörer, och dher fångat een liten älgh som han sielf bekänner. Hwarföre, effter Sweriges lagh 34 och 28 cap. konungs b:ll saakfältes til 40 m:k Sm:tt och effter mätismanna ordom åter lefwerera diuretz wärde, han dher fångit hafwer.

16.
Såsom Jon Eriksson sigh ey unddraga kan, då han hemmanet i Fyrås sålde til Anders Sjulsson, ey mehra för honom oppenbarat, warit cronojord, än 1/5 part; hemmanet och uti cronones jordebook befins wara tridieparten crono jord 2/3 tunland och borde på kiöpet afkorta 10 Rd:r 15 skill:r. Fördenskuld erkännes Joen Erichsson förplichtadt desse 10 Rd:r 15 skil. owägerligen uthan dröjsmåhl restituera effter 12 cap. jord.b.ll med dher på löpande interesse, blifwer 3 Rd:r som han sielf borgat hafwer af barn penningar.

17.
Anders Jönssons hemman i Strand opbödz första gången.

18.
Nils Anderssons hemman i Gisselås opbödz andra gången.

19.
Ländzman Christian [Christiern] Andersson klagade at Per Persson i Andersgård (Ede) hafwer för några åhr sedan bygdt opp ett fäboställe på cronägorna, som hafwa tilhördt Knutsgård (Ede), der ländzmans hemman ähr, hwilket Daniel Olofsson i Gåxsjö, 67 åhr, och Olof Olofsson på Åsen 70 åhr, effter aflagd eed witnade, at förr 40 åhr sedan dhe bodde på Knutzgård, så brukade dhe samma ägor oklandrat och dhe andra grannarna hafwa sine afdeelte afbytt på andra ställen. Elliest tilståår och Pehr Persson sielf för rätten det han för 4 åhr sedan husen opbygde; hwarföre erkänner räten skiähligt och Sweriges lagh 32 och 17 cap. byggn.b.ll lijkmätigt, at Per Pehrsson dher ifrån afträder och hafwi forgiordt sitt afwode(?) och dher ofwan på plichta 3m:k Sm:tt.
   Anbelangande Wijk fiälfiskie, betygade och Daniel och Oluf Olufs söner, at medan dhe bodde på Knutzgård brukade dhe ibland dhe 8 grannarna detta Wijkfiälfiskie, och dhe 4 grannarna Olof Eriksson, Jon Erichsson, Olof Stensson och Per Månsson hade på andra ställen; Hwarföre erkänner rätten skiähligt, at ofwanbe:te 4 grannar skohla och få dher ifrån af(stäng?), och crono hemmanet blifwer ibland dhe 8 per quote lijka interesserat. Men hwad widkommer M(ort?)siöfloon som utaf ålder ähr brukat under Knutzgårdh, och Oluf Erichsson för mehnar den liggia in j afradz mijhlen och alla grannarna tilkomma skall dher om widare ransakas.
   Sammaledes hurusåsom Oluf Erichsson och hanss lagsmän hafwa förbygdt widh älgzgrafwarna, Tings siö gahln, Mörtsiögahln, Flärckgåhln och Hammer gåhln, som af ålder haar tilhördt Knutz gårdh.

20.
Hans Erikssons pante hemman i Gåxsjö, opbödz tridie gången.

21.
Olof Olofssons hemman i Skallgård (Fyrås), opbödz tridie gången.

22.
Cronones ländzman Christian Andersson angaf i rätten hafwa förnummit af Wellam Persson i Fyrås förleden midsommars dagh 1674, at Jöns Jonsson och Jon Hemmingsson i Fyråås hafwa uti förbudin tijdh affton för f(ull?) midsommars dagen fördt heem uhr skogen een full wuxin älgh, och at dhe fierde dagh pingst hafwa gått till skogs med bössa och 2. hundar haft med sigh, förmehnnar at diuret då hafwa blifwit skutit, effter det war allenast 14 dagar emillan dhe dhet heemförde.
   Jöns Jonssons son, Jöns Jönsson, och Joen Hemmingsson förestältes och alfwahrligen förmahntes bekiänna, på hwad sätt dhe hafwer fått älgen; Hwilke föregåfwo, at när som fää pigorna kommo heem med boskapen om fierdedagh pingst, berättade dhe, huru såsom boskapen blef i skogen skrämbd, och ey kunna förstå hwad dher war, antingen biörn eller älgh, begåfwo dhe altså sigh tijt, och togo bössa och 2. hundar med sigh. När dhe kommo tijt, blefwo dhe intet något diur warse, allenast dhe sågo spor eller fiäth effter älgen, sedan föregifwa dhe hafwa gått tilbaka, då dhe, under wägen mötte Wellam Persson i Fyhråås.
   På 14. dagen dher effter, föregifwa dhe fått kundskap af fäpigorna at hundarna löpa ifrån dhem, och när dhe kommo (til)baka, ähr dhe så stinna och mätta, hafwa uthan twifwel hittat på något dödt diur, gingo fördenskuld dhe åstad at ransaka och efftersökia, och Jöns hundar funno först på diuret, derföre togh han twådelen af kiöttet och Jon Hemmingsson fick allenast tridie parten, hwilket dhe parterade och sedan heemförde. Desse hårdeligen och inständigt neka intet hafwa skutit denne älgh, uthan hundarna den opfunnit och afätit, fästade altderföre lagh, å nästa tingh (?) lagligen sigh wäria.

23.
Cronones ländzman Christian Andersson angifwer sigh hafwa fått spaningh på, af pigorna Brynhild [Brynniel] Tages dotter och Elin Jonsdotter som A:o 1672 tiente Jon Persson i Björnsgård (Fyrås), det han samma åhr påsketijden hafwer nattetijdh heemförd een älgh, hwilket Jon Persson ey wil tilstå, föregifwandes det pigorna hafwa af afwund sådant angifwit. Fördenskuld dhe effter eds afläggiande witnade, först Brynniel Tagesdotter, hafwa tridiedagh påsk 1672 kommit til tienst hoos Jon Persson i Biörns gårdh. Några dagar dher effter haar Joen kiördt bort tijdeligh om mårgon och hafft näät på slädan, och kommit om qwällen seent heem, sedan hon haar lagdt sigh.
   När den andra pigan Ehlin som oppe war, gick til sängs berättades af henne at huus bonden war heem kommen och hade älgs kiött på slädan. Om söndagz affton hafwe han bestält badstugu, och om qwällen tijt burit at tårka och satt låås derföre, som han tilförne aldrigh pläga giöra. Om måndagen, tagit kiöttet uhr badstugun; Slädan som han förde kiöttet på, uhr skogen war ny, och syntes bloden wara af twättat.
   Ehlin Jonss dotter witnade, effter aflagd eedh, at Joen Pährsson hafwer några dagar effter påsk 1672 fölgd Nils Andersson i Ede om een mårgon tijdeligh til skogs, När det leed på qwällen mycket, skickade hennes maatmoder, Jon Perssons hustru, Ehlin til Nils Andersson som war heem kommin, at fråga effter Joen, då han swarade, han kommer rätt nu. När Jon heemkom sågh hon, han förde heem älgskiött på een ny släda. Då wille pigan insättia hästen, men blef henne färwägradt, och befalt gå til sängs. Kiöttet inlades uti kiällar boden, och om söndags qwällen, sedan pigorna hafwa lagdt sigh, det samma burit i badstugun och satt låås derföre, som tilförne aldrigh plägar skee. Bekänner sigh hafwa smakadt dhet, och ätit klubb eller pallt, som dhe dher af hafwa giordt och warit färsk.
   Jon Persson föregifwer fuller, det åhret och samma winter fått älgsdiur, och hade annat kiött gifwa sitt folck, men icke af detta. Omsider bekänner detta älgsdiur funnit i skogen, wara af skogsdiur opätit, och allenast öfwerblifwit beenen och något gammalt surt kiött, som han heemförde. (Hu)den som opätin war, hafwer Christian Persson i Viken kiöpt för 5 ort, den han sedan sålde til Christoffer Skott [Skått]. Detta opskiötz till näste laga tingh och widare inqwisition.

Fyråås. Huden framwistes dagen effter tinget i länssmanss gården, och wärderades af tolfmän för 5 ort; befanss wara långa winterhåår på henne; tridie parten af huden war opätin af odiur. Syntes och skott wara på huden med bössa fälter och icke hafwa gått för något älgs dragh.