Påhl Olsson i Fyråhs         Jöns Erichsson i Sijkås
Erich Samuelsson i Håxåås,         Pehr Danielsson i Grelsgård
Joen Persson i Ede,         Daniel Andersson i Ede,
Pehr Christensson i Solbergh         Anders Ersson i Vallen
Jon Olsson i Hallen         Erich Nilsson i Näset
Hans Jonsson i Looråås,         Erich Olufsson i Öön

(1.)
Dato aflade Pål Olofsson i Fyrås sin nämbdemans edh.

(2.)
Dato publicerades Kongl. placater och förordningar som före specificerade ähre.

(3.)
Dato angaf Per Christiansson [Christiersson] i Solberg å lähnsmans Erik Anderssons wägnar som siuker ähr, att Görvikz mennerne Per Hemmingsson, Per Olofsson och Erik Olofsson hafwa i olaga tijdh fällt någre elgzdiur; beropandes till skiähl att Anders Matsson och Bertil Ingelsson i Sel [Sehle] och Ramsele sochen skola hafwa betingat några karlar ifrå Ramsella gälldh att hielpa sigh ränna efter älgzdiur och aff den anledning stadh skickat, nämbdeman:n Daniel Andersson i Ede och Jon Olofsson i Hallen. Item Israel Hansson i Ede, att förnimma huru wijda och på huadh tijdh Giörwijkz mannen älgzdiuren fällt, hwilka frambkommo och efter edz plicht bekände sigh efter ordre skougen besichtigat 8 dagar för midfaste sidstledne och förwisso befunnit tijsdagen därefter femb st:n älgzdiur wara där fällte, widh pass 8 dagar till förene.
      Giörwijkzmännerne tillstå sigh i begynnellsen i fastan hafwa fällt 5 st:n älgzdiur, och att twenne bönder i Stamsele och Ramsell sochn Olof och Per Eriks sönner tillika medh een lapp Thomas Olofsson ifrå Ångermanland som skola dijt kommit och gifwit på diuren anledning hwilcka medh Giörwijkz männens loff och accord bemällte 5 diur fällt och ½ parten huar tagit. Peder Christierssonn föregaf att lähnsman sedan tillijka medh nämbdeman Erik Samuelsson dijth waritt och förbudit alla 5 st. huuderne och kiöttet; Giörwijkerne tillståå att förbudet skiedde, men där hoos att köttet lågh så längie att det förskämdes och att lähnsman på Gregori marcknadt efterlåth Stamsellerne kiöttet att afhempta, och der jempte att dee det merendehls första gången borttogo och resten sidsta åkeföret, ehuruwähl dee förr bekändt altsammans wara qwart, enär förbudet skedde. Huderne äre ännu hos Giörwijkz boerne i behålldh nembl:n 3 st:r stora och 2 st. små. Befallningzman opwiste gouverneurens H. Jacob Flemmingz ordre af den 13 Xbris 1677 på Frösön af innehålldh att gemene allmogen här i landet icke skall hafwa macht att skiuta, fånga eller fälla älgzdiuur wintter ell:r sommar uthan allena medh grafwar, dragh och annar giller, lijkmätigdt S. gouverneurens grefwe Johan Oxenstiernas och gouvern. och generalens H. Carl Sparres den förre af d. 1 Martij 1661, och den senare af d. 17 Decemb. 1675 som på laga ting publicerade ähre. Altså togz saaken i betänckiande sluuteligen, och beslöötz som föllier.
      Alldenstundh Peder Hemmingsson, Peder Olufsson och Erich Olufsson i Giörwijk och Hammerdahls sochn hafwa tillåtitt Oluf och Peder Erichz sönner i Stamsell och Ramsell sochn i Ångermanlandh tillijka medh lappen Tomas Olsson på sin skough uthi förbudin tijdh fälla femb st:r älgzdiur och der uthi giordt sig dehlachtigh och sins emellan dehlat, altså till underdånigt föllie aff Kongl. Maij:tz ordningh och stadga om jachter och diurfångh åhr 1664 och förra sedwahna såssom och at allmogen i gemehn af förrige H:r gouverneurerne förbudne, fånga eller fälla älgzdiur på annat sätt än medh grafwar, drag och annor giller, dömmes Peder Hemmingsson, Peder Olufsson och Erich Olsson i Giörwijk att plichta för huardera älgzdiuret 50 d. Sm:t som sig belöper 250 d. Sm:t och huar för sigh för förbudet lijkmätigdt Högl. Kongl. Håfrättens ordre daterat Stockholm d. 24 martij 1673, fallen till 40 m:r Sm:t. Huadh siellfwa huderne wijdh kommer, finner och Rätten billigt att dee sättias i taka (?) mans handh, till höga öf:r heetens nådigste förklaringh, hällst emedan i skogzordningen intet där om är statuerat.

Giörwijkz älgzhuders wärderingh
1. om 1 lb. 5 mk:r           8. -
Een om 1 lb. 10 mk:r     10. -
Twå à 1 lb. 2 mk:r à 7 d.   14. -
Ett kallffskinn                   2. -
                                    34 d.

(4.)
I de wälduge nämbdemens ställe, nembl. Jöns Erikssons i Sikås, Pehr Christiersson i Sollbergh och Jon Persson i Ede, såto för detta tollfmän, Per Rafaelsson i Lorås, Lars Olofsson i Sijkåhs och Anders Mårtensson i Öhn uthi fölliande action.

      Leutenanten Anders Curij inlade skrifteligen huru som nämbdemannen Christen [Christier] Persson i Viken och Hammerdals sochn d. 30 Maij sidstledin, då han af Majoren Carl Gustaf de Charliere war beordrat att I lähns- och nämbdemäns närwaru ransaka om löst folck och landz kiöpmän här i Hammerdahls sochnestugu, då Christier offta tillbödh att om intet göra det dee andra af nämbden i det fallet och anseende kände gott, och höllo skiäligt och kommande till hans gårdh och by att effter fråga den eena hans sons Peders villkor och tillståndh af Christier det suahret fått, att det hade intet stoort på sigh om sonen 1 lb. (lispund) eller wågh humbla om hösten att försällja hade, efter som Kongl. M:tt intet stoort kåstat på wåra barn uthan sielfwa måst dem föda och kläda. Och dy moste leutenanten begifwa sig ifrå stämbningen, beropandes till wittnen nämbdemänen Erik Samuelsson i Håxås, Daniel Andersson i Ede, och ofwanskrefne wällduge nämbdemän. Så wijda Christier Persson nekar till beskyllningen och leutnant Curj med deras förre nämbdemans edh icke är benögdh, dy affladhe dee sin wittnesedh uthi parternes närwaru och examminerades särskillt; Bekännandes Erich Samuelsson sålledes som föllier
                  Nembl.
Att enär leutenanten Curij wille Christiers sohn Peder förklara till löös kahrl, suarade Christier, att konungen intet haar födt honom uthan han sielff både födt och klädt och förmeente att kongen wähl undte sigh honom, och där hoos att ransakningen medellst deras samtahl icke hindrades uthan denne sochn genom lupen, ehuruwähl majoren sedan een stämbningh där öf:r giorde.
      Daniel Anderssons bekiännelsse. Att han hörde det leutenanten wille hafwa Peder Christiersson till landz kiöpman och löös karl och fadren Christier suahrade att han fuller som många andra någon humbla och båckar kan sällia och sade sig honom sielf både födt och klädt, och konungen litet kåstatt på honom; förmenandes få niuta honom hemma, där till medh att ransachningen icke där igenom studzade uthan hela sochnen igenom lopp före. Christier Pärsson tilfrågades yterligare, om han hade någott att producera, suarandes sigh eij kunna någott säyia uthan motte wara nögdh medh dee gode mäns edellige intygande. Emedansom Christier Pedersson i Wijken hafwer under anbefallt ransachning om och efter löst folck och landzkiöpmen d. 30 Maij sidstleden här i tingstugan emot leutenanten Anders Curij uthsagt några smälige ordh emot hans Kongl. May:tt wår allernådigste konungh och herre, som icke kunna appliceras angå hans Kongl. May:tz ähra. Altför denskulldh finner Rätten skiähligt att Christier Pedersson tillföllie af det 9 capit. Kong. Balck. LL och des andra paragrapho skall plichta medh 40 m:k söllfwermynt.

Ordinarie nämbdemän satte sigh i sitt rum.

(5.)
Per [Peder] Olofsson i Hillsand angaf Erik Jonsson i Ringvattnet hafwa kallat sig både tyf och skiälm. Erich Jonsson sadhe sig intet kallat honom skiälm, uthan skogz tyf; tagandes till wittne Erik Olofsson i Öhn och Erik Nilsson i Näset som skedde på kyrckiowallen efter predijkan om 3die dag pingest. Erich Jonsson föregaff att Peder Olsson mycket i skough och marck præjudicerat föregifwandes att ränna efter ett loodiur, det dee och giorde men medelst ofööre måste wända tilbaka. Lijkwähl hafwer Peder honom owettandes strax där efter räntt efter loodiuret, wettandes eij om han det fått, men drängen lämbnadt hoos Erich, föregifwandes sig sielff eij där till haffwa tijdh och det oachtat, som sagt är, dijt ränntt som Erich förmenar skiett så snart drängen heem sändes. Pehr Olsson inwänder sigh få wetta af dem som boro mathsakerne efter att een biörn där i neijgden skulle finnas och derföre 8 dagar där efter dijt rännt och honom lijkwähl eij blifwit warse, men spåret efter loodiuret om qwällen sedt, och för mörkret skull eij kunna där till göra, doch om morgonen förmärcht det hafwer luppit till fiälls. Erich angaf loodiuretz natur wara intet wistas längie på ett ställe uthan natt och dagh löpa fortt, och alså icke någon sanning lijcht, att han där 8 dagar efter warit, uthan strax. Erich hafwer på sama skough af Gärde bys rätt, och intet Peder Olsson. Des uthan angaf Erich, att Peder 8 dagar för Gregorij marcknadt sistledin skutitt een älgh, huar till han icke nekade; föregifwandes sig wara committerat och bedin af skogzwachtaren Mickel Andersson i Alanäs spana efter om lapparne på allmänningen några elgzdiur fält och fått loff att skiuta om han någon råkade, och dy een kallf träffat och skutin. Mickel tillstår sigh honom låf gifwit, efter som han förmehnar tillståndh där till hafwa medelst skogh wachtar tiensten och görande lefwerering till jägmästaren.

                  den 13 dito
Peder Olsson i Hillsandh och Erich Jonsson i Rinwattne opropandes wijdare fulföllia angifne och påbegynte actioner, men Peder war icke tillstädes, eij heller af någon sedder sedan den 11. Dy upskiutes saaken och Peders absenterande till nästa laga tingh.

(6.)
Hustru Anna i Risselås hafwer genom nämbdeman Per Danielsson i Grelsgård stämbdt Sigfrid Jonsson i Jonsgård, som nu eij comparerat eller sigh ursächta låtit uthan widh citationen låfwat willia änckian förlijka som eij skiett är. Dy blifwer hans saak för tresko och stämbningz försittiande 3 m:r Sm:t.

(7.)
Leutenannt Curij stämbdt Lars Andersson i Fagerdal och icke comparerat och wist laga förfall; dy saker till 3 m:r Sm:t.

(8.)
Pål Andersson i Gisselås upbudit 1½ tunel:d köpt af Per Nilsson ib:m och aff Pål Olofsson I Ede ¾ tunel:d för 26 Rd och 13 Rd andra gången oklandratt.

(9.)
Capplan H:r Wellam Adami (Adamsson) angaf hurusom Olof Jönsson i Tullingsås för ett åhr sedan war skylldig leut: Curij 2 tunnor korn och derföre stämbdt till tingz, och det att undkomma af sig 1 tunna för 7 ort köpte, och den andra tunnan bekom han emot des fordran för giordt lefwereringh till magazin den H:r Wellam i sin rächningh medh sochneskrifwaren à 4 d. Sm:t nöth. Imedlertijdh försållde Oluf bem:te korn tunna till leut. Curij och dy fordrar sochneskrifwaren besagde 4 d. Sm:t tillbaka af sigh; Olof föregifwer sigh den eena tunnan för contant kiöpt à 7 ort och den andra på credit antingen för samma wärde eller korn igen, men aldrig gaff address på magazins tunnan. Herr Wellam beropade sig på Anders Sjulsson sochnestuguman som kornet uthmätte hwilken berättar sigh deras kiöp intet hört, uthan allenast effter begäran kornett till leutenantens drängh uthmätt uthi Olufz frånwaru; hwar till herr Wellam eij kunde neka.
      Såsom Oluf Jönsson intet kan öfwertygas opdragit herr Vellam Adami någon spannemåhl af magazine å sina wägnar, uthfordra och lijkwäl honom medh betahlninghen ett åhr uppehollit. Altså hålles billigt att Oluf Jönsson effter cronones förordning medh des kornehuus spannemåhls uthlämnande i afradh gifwer för bårt hafde korn tunna 1/8 tunna.

(10.)
Pastor Herr Israel Noreus beswährade sigh öfwer Strömsboerna i det, dee sitt fähus i präst gården icke medh försuahrligit taak hållitt och att han sin boskap för dråpp där inne intet kan hafwa, begärandes dess reparation, nährwarande nämbdemän och allmogen betyga sgh till fäähuusetz tächningh uthgifwif af huar man 100 st. näfwer som af 30 man belöper 3000 st:n och att gamble Pastoren herr Erich till 400 st:n låtit föra till sin gårdh Ede. Test: Jon Svensson i Tullingsås som i prästgården den tijden tiente. Sluuteligen blef aftahlt och resolverat att Ströms boerne skohla fähuuset wähl täcka ifrå sig innan slåttanden begynnes och sööke gamble Pastoren det bästa dee kunna om förmeent prætension.
      Hammerdahlsboernas stall i prästgården är och ofärdig, som dee föregifwa gamble pastoren hafwa enär han een stugu opbygde, tagit båttn uthaff och sålledes förderfwat; Resolutio, att dee äfwen som Strömsboerne inom försatt tijdh den reparera och söke herr Pastoren som dee gitta.

(11.)
Jon Eriksson i Sikås, upbudit 3die gången Anders Erikssons hemman ib:m för sytningh.

(12.)
Dato. Ransakades om Per Olofssons ödeshemman i Fyrås och befans att det öde legat 1676, 1677, 1678, 1679 och 1680, och medh slätta huus och att ingen det under 2 åhrs frijheet optaga kan, hwilcket Per Andersson ifrå Solberg nu optager att wara frij för 1681 och 1682 åhrs afgiffter.