Påhl Olsson i Fyråhs             Jöns Erichsson i Sijkås
Erich Samuelsson i Håxåås,        Pehr Danielsson i Grelsgård
Joen Persson i Biörnsgård,        Anders Mårtson i Öhn
Lars Olsson i Sijkåhs             Anders Ersson i Vallen
Hans Ersson i Gränåhs         Erich Nilsson i Näset
Hans Jonsson i Looråås,         Erich Olufsson i Öön

(1.)
Dato publicerades Kongl. placater och ordningar som före specificerade ähre.

(2.)
Om legofolkz löhn slötz sålledes att een full dräng niuter om åhret 6 d. Sm:t, 2 par skor, 1 par strumpor, 1 par vanthar och 1 par blaggarns byxor, en strijg skiortta och om han tienar och blifwer qwar andra åhrett får han och så een hamp lärftz skiortta, 12 öre sölfwerm:t i legopenningh. Een fulltagen pijga 7 d. kopp.m:t, 2 par skor och 1 par strumpor, ett par vantar och 9 allnar blaggarn, och där hon längre blifwer får hon äfwendehls lärfft och 6 öre Sm:t till Stadpenning. Een gietare som intet fullwäxt ähr får 6 mk:r Sm:t och sletzkläder som een annan pijga.

(3.)
Jon Olofsson i Gåxsjö fordrade af sin broder Nils Olofsson 25 ¼ Rd. specie för een knechte lega hwarmedh han een annan karl i sitt ställe 1655 legde, jembwähl och för det han 8 åhr tillförne gick knecht för faders hemmanet à 2 Rd. Giörandes tillhopa 41 ¼ Rd. Nils Olsson föregaff, att deras fader den tijden hemmanet förestodh, och emedan Jon gick knecht, arbethade han på hemmannet, och där hoos uthi 14 åhr uthan wedergällning faderen fött och skiött uthi des höga ållder och stoora swagheet; där till medh måtte han een sin opfödningz dräng sättia till tredieman. Jon Olufson prætenderer och på jordpenningarne aff Nillses hemman aff 1½ tunlandh emedan som det hallfwa han åbor är och warit cronjordh.
      Nills inwände och sade sig wellath taga crongården, men tilletz intet aff Jon. Jon föregaff sigh gått knecht och borde hafwa vehlat. Fadren satte hemmanen frå sigh för 23 à 24 åhr sedan och hwardehra broderen tog sitt och sedan hafwer Jon Olsson intet lagligen hwarcken knechte- el:r jordhpenningar fordratt.
      Nills Olsson hafwer och betallt böxlepenningar för cronhemmanet 4 d. Sm:t som Jon tillstod. Partherne påmintes att förlijkas som rätta bröder, det dee och sedan begärtte och kommande in, tillstodh Nills Olson uthfästatt för Jons fordran i hemmanett 15 d:r söllfwerm:t det Jon och bekände, och sade sig där medh wara tilfredz och där uthi efftergaff han sin fordran om knechte penningarne, hwar medh dee handsträchtes in för Rätten.

(4.)
Herr Wellam Adamsson [Adami] angaff hurusom Erik Göransson i Tullingsås uthi Ström hafwer sigh utropatt för een ränsman och tyff, beropandes sig på kyrckioherden Herr Israel Noreus [Noræum] och leutenanten Anders Curij som det åhört och för honom sagt. Erich Jöransson fordrade ingen edh aff bem:te wittnen, herr pastor berättade sig sidste stoor böndagh wara till Ström och Strand by och af tillfälle, att han frågade hwarföre een part äre H:r Vellam så afwuge och gramse, swarade Erich herr Vellam will göra mig till een tyf, det han må wara och behålla sielf. Leutenanten Curi vittnade det samma, Erich Jöransson förklarade sig sålledes att så wijda her Wellam 8 dagar tillförenne honom tillskrifwit och begärt ändtel:n igen 2 st nääth som för honom wore i siöen bortkombne och han mente Erich dem opptagitt, hwaraf Erich intet wiste, och H:r Vellam dem i siöen igenfunnit och enär Pastor frågatt som bem:tt är, swarade Erich sig wara skällt för tyff af Herr Wellam och då sagt att han må den samma wara till dess han migh det bewijste; wittnen betygade så tahlat wara.
      Såssom Erich Jöranson intet hafwer tillagdt herr Vellam Adami någott tyfstycke uthan medellst ett hans breef om 2 styck: näth som wore bortkombne, och han hoos Erich effterfrågatt, sagt att herr Wellam må wara een tyff till dess han bewijser några näth tagitt. Alltså kan Rätten icke beläggia Erich Jöranson medt någott straff och böther derföre.

(5.)
Herr Wellam angaf och hurusom sal. lähnsmans Erik Anderssons änckia hustru Agnis Persdotter hafwer olåfligen uthur prästgården förledne winter tagitt ett swijn och hon lijkwähl egte det halfft medh sin swåger H. Samuel Rehn. Anders Olofsson Drake på änckians wägnar, inwände och föregaf att sahl. lähnsman Erich kiöpte af H. Samuel på arffskifte åthskillige saaker bestående i spannemåhl och boskap, hwariblandh 2 st. swijn wore, och det allt i H. Samuels när- och härwarande afhämpta låtit som leutenanten Anders Curij bewittnade, anhållandes att H. Wellam må för sådan beskyllningh lagligen plichta. H. Wellam föregaf sig äga det eena hallfwa swijnet och att oredan kom däraff, att deras fadher herr Erich togh efter dehlningen bårt 2 swijn, och altså kom så mycket mindre på huar syskon och tillstod sig sagt swijnet wara olåfwandes tagitt.
      Såssom Herr Wellam Adami hafwer beskyllt hust. Agnis Pedersdotter hafwa olåfligen tagitt förleden winter ett swijn ifrå prästegården och det befinnes at hennes frambledne man, lähnsman Erich Andersson det medh mehra af wäll:de H. Samuel Rehn kiöpt och lefwereratt wara. Altså kan Rätten icke mindre göra änn saakfälla H:r Wellam efter det 20 cap. Tingm. balcken till 40 mk:r för obewijslig beskyllning och söke han sin swåger Herr Samuel det bästa han kan och gitter.

(6.)
Leutenanten Anders Curij angaf Lars Andersson i Fagerdal förledne winter hafwa nekatt skiutza efter lähnsmans ordre, hwar igenom hans resa studzade, hwilcket och intygades af Erik Samuelsson i Håxås och Hans Jonsson i Lorås santt wara.
      Lars Andersson föregaf sig ingen häst widh handen hafwa och eij böra skiutza, och lähnsman påladhe honom ytterligare det att göra och efterkomma, eftersom skåttet på honom stodh, men lijkwähl förwägrat sigh, dy blifwer hans saak efter denn 13de puncten i krögare ordningen - 3 mk:r.

(7.)
Daniel Andersson i Ede anklagade Pål Olofsson i Fyrås för det han honom beskyllt hafwa stulitt bordt 2 ell:r 3 stycken ledh uddar af hans älgzvåhner. Påhl föregaf att dee bäggie hafft älgzledh tillhopa och 2 à 3 st:e uddar kommo bårtt. Och emedan som Daniel till ¼ mijhl där ifrå för sig siellf ledet opsatt och icke Påhl tillsagt, misstäncker han honom där före och frågade inför Rätten hwar dee kommo och sade att han dem tagitt. Daniel beklagar att han sigh kallatt offendtel. tyff, det Erik Samuelsson i Håxås och Hans Jonsson i Lorås åhört och bewittnade så tahlat wara.
      Alldenstundh Påhl Olufsonn gitter eij bewijsa Daniel Andersson hafwa borttstuhlit ledhudderne och eij sig där uthinnan rätta vehlatt, dy varder hans saak efter 20 cap. Tingm. b. - 40 mk:r.

(8.)
Pål Hansson i Håxås kärade till Hemming Persson i Sikås om een koo som honom aff ryttaren Jonsson war tillpantat och Hemming tagitt honom ifrå. Hemmingh föregaff sig eij stämbder wara och wille intet denne gången medh honom agera, hwarföre upskötz saken.

(9.)
Leutenanten Anders Curij angaf hurusom Gåxsjö boerne förledne wåhr efter medhfasto skutitt twenne älgzdiur, och för någon tijdh sedan öfwertahlat länsman Per Christiansson [Peder Christiersson] dijt reesa och höra der efter, och kommande dijt funnitt 8 stycken huudar, men ey ransakatt och eftersedt om dhe wore slagne om wintren eller wåhren. Erik Hansson föregaf desse strax efter juhl med sina grannar skutit och 2 st:n hudar af lapparne kiöpt. Leutenanten berättade att det skiedde samma tijdh som Görvikerne fällte diuren, som dee ähre dömbde till. Till att komma där medh till richtigheet, beslötz att huderne till mårgons skohla wijsas och besichtigas.

            den 20 Dito
Dato. Syntes ofwantallde huudar och befans att twenne wore wåhrhudar och där till medh skuttne, och 4 st:r hösthudar jembwähl och skuttne, såsom och af lapen Clemet Nilsson fått 2 st:r hudar som och skuttne ähre, och hafwer alla grannarne dhesse 6 stycken fällt och Erich Hansson dhee twenne allena af lappen köpt.
      Alldenstundh Erich Hansson, Nils Olofsson, Jon Olofsson, Måns Larsson och Daniel Olofsson i Gågsiö och Hammerdahls sochn hafwa twenne små älgzdiur skuttit i förbudin tijdh och fyra stycken juhltijden med bössor fällt och skuttit, som sträfwar emot sahl. Gouverneurens högwälborne grefwe Johan Oxenstiernas publicerade resolution af den 1 Martij 1661 och generalens och gouverneurens högwälborne H:r Carl Sparres därpå fölgde confirmation af d. 17 Decembris A:o 1675. Jämbwähl och gouverneurens högwälborne H. Jacob Flemmingz iteration och widhare stadfästellse den 13 Decembris åhr 1677. Altså till underdånigt föllie af Kongl. M:tz stadga och förordning om jacht och diurfångh och wälbem:t resolution, sakfällas dee att plichta för hwardera diuret 50 dahl:r söllfwermynt och efter höglofl. Kongl. Hofrättens ordre i lijka måtto för förbudh att böta 40 mk:r för hwardera diuret och huderne heemfalla Kongl. Maij:tt och cronan och medh dee 2 stycken som skohle wara af lappen Clemmet Nillsson kiöpte, differeres till des han kan komma till examen.

Wärderingh på huderne       Söllf.m:t
2 st. små à 6 m:k söllf:r m:t      3. -
1 st. om 1½ lb                   10. -
1 st. om 1¼ lb                   8. -
1 st. om 17 m:k                  5. -
1 st. om 17 m:k                  5. -
                                    31 d.

(10.)
Effter landz cammererarens Bryniel Blanckz bref frågades om några oskattlagde nybyggiare i tingelaget finnas och beswarades att inga nu finnas, emedansom Peder Olofsson i Hillsand, Erik Jonsson i Ringvattnet, Mickel Andersson på Alanäset och Lars Zakrisson i Havsnäs à ¼ hwardera blefwe 1679 skattlagde och pro Anno 1680 giordt skatt.

(11.)
Märit Persdotter i Svensgården warit stämbd af Chrestier Andersson i Ede och uthan laga förfall intet comparerat, skall böta för tresko och stämbningz försittiande 3 m:k efter det 33 capitlet Tingmåhla balcken.

(12.)
Hans Eriksson i Grenås beklagade sig wara pantat oskylldigt 14 d. Sm:t för 1677 åhrs lappränta, där han lijkwähl till Jacob Scharman betallt där å 7 d. Sm:t efter quittans och mehra af dem eij upburitt efter lähnsmanns begäran. Eij heller äre flere skattlappar änn 6 st. som äre förskonthe medh änkel räntta à 6 m:k Sm:t och alltså mehra uthtagitt änn lapparne böra betahla, hwilcket åligger sahl:e befallningzmans Roshemi sterbhuus att clarera.

(13.)
Per Hemmingssons hemman aff 2 1/3 tunlandh Jon Erikssons 1½ tunlandh i Görvik opbödz till lösn emot deras saakören på sidsta tingh.

(14.)
Elias Månsson på Åsen insinuerat een lagbudin och lagstånden köpeskrifft daterat d. 30 Martij 1679 på Erik Nilssons heman i Åsen och eftersom sålledes lagel. procederat ähr, bewilliades honom derå fastebreff.
      Doch sadhe Erich Nillssonn att hans sonebarnn af summan bör hafwa 10 d. 4 öre söllfwerm:t som Elias uthlåfwadhe willia till deras förmyndare Olof Olofsson i Fyrås lefwerera.